Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Hans Petter Moland
Skådespelare: Liam Neeson, Daniel Diemer, Yolanda Ross, Ron Perlman, Frankie Shaw
Land: USA
År: 2024
Genre: Action, Brott, Drama, Mysterium, Thriller
Längd: 112 minuter
Visas på Amazon Prime
Betyg: 3
Liam Neeson är tillbaka. Igen. Men inte med den vanliga actionmackan han brukat göra sedan lanseringen som actionhjälte i Taken för sjutton(!) år sedan. Visst, mannen har gjort avstickare i annat sedan dess. Till och med något enstaka renodlat drama har det blivit, typ Ordinary Loveoch verklighetsbaserade Mark Felt, om mannen som hjälpte journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein att avslöja Watergateskandalen 1972.
Eller tänk i termerna det gedigna kriminaldramat Walk Among the Tombstones. Eller varför inte den svarthumoristiskt brutala Cold Pursuit, remaken av den likartade En iskall jävel, båda i regi av norrmannen Hans Petter Moland. Så nej, allt har inte varit enkom variationer på diverse uppenbara actionupplägg.
Men som av en händelse ligger norrbaggen Moland även bakom färska Absolution, och det är minsann ingen upplyftande historia. Här talar vi snarare raka motsatsen till ovanstående. Det hela ter sig tämligen mörkt och tragiskt med eftertankens kranka blekhet och konsekvenstänk i fokus i en svår situation.
Gangster längst ner i hierarikin
Inte så konstigt precis med tanke på den situation Neesons karaktär – av naturliga skäl endast kallad Thug i rollistan – befinner sig i. Hans gangster hittas längst ner i hierarkin, åldern börjar ta ut sin rätt och han respekteras inte av ungtuppen han pådyvlats att assistera av sin boss heller. Sedan blir det inte bättre av att ynglingen även råkar vara son till chefen ifråga heller.
Dessutom är den vuxna dottern med tonårsson fly förbannad för att Thug aldrig brytt sig och lämnat henne i sticket. Så mannen är något av en skitstövel, men han är åtminstone medveten om det.
Vill göra det rätta
Ja, också har han börjat få problem med minnet också. Det blir en hel del lappskrivande i det lilla blocket han ständigt bär med sig. Det visar sig vid ett läkarbesök att han fått CTE, en progressiv degenererande sjukdom som brukar drabba folk som fått upprepade hjärnskakningar vid slag mot huvudet. Doktorn förklarar att inget botemedel finns, och att tiden han har kvar är både utmätt och begränsad.
Med tanke på denna aspekt utgör titeln också en tämligen tung faktor. För även om Thug inte nödvändigtvis är ute efter syndaförlåtelse, religion är inte precis hans forte, så vill han göra upp med sig själv och göra det rätta innan det är för sent. Vilket kostar på både mentalt och kroppsligen, ska det visa sig. Särskilt när huvudet inte alltid är med längre.
Födkroken till det kriminella sågas av
Så nej, allt har inte varit enkom variationer på i kategorin mest nyttjade actionupplägg även om associationer till 2023 års Knox Goes Away med Michael Keaton och Neesons egen Memory ligger och skvalpar i minnesbanken. Absolution har dock en air av betydligt mer allvar och mer fokus på den mänskliga biten bortom gangsterlivet. Thug gör sitt bästa för att rannsaka sig själv, och vet vad han måste ta sig för för att göra bot och bättring.
Med detta sagt förstår säkert var och en det måste til en uppgörelse både på det privata och professionella planet, och vad gäller det sistnämnda går han också mycket riktigt hela vägen. Man skulle kunna säga att födkroken till det kriminella livet sågas av på ett synnerligen definitivt sätt.
Det brutala kommer som på beställning
Så vad ska man då säga om det här? Well, på det hela taget måste säga att jag gillar Absolution. Jag kan uppskatta vemodet Moland och Neeson förmedlar i den här berättelsen. En berättelse som till stor del låter det mänskliga komma in i den hårdkokta världen. För hårdkokt är det här trots allt, och det brutala kommer som på beställning när det motiveras.
Inbillar mig att folk som tog till sig förra årets irländska skapelse med Neeson, In the Land of Saints and Sinners gärna liksom jag gör en hygglig tummen upp för Absolution också.
