Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Bong Joon Ho
Skådespelare: Robert Pattinson, Steven Yeun, Michael Monroe, Patsy Ferran, Cameron Britton
Premiär: 2025-03-07
Betyg: 2
Jag har fortfarande inte tagit mig i kragen och sett Bong Joon Hos Parasit. Jag vet inte riktigt varför. Den streamas för jämnan på SVT Play, känns det som, och den ligger säkert även på andra plattformar. Å andra sidan, det tog elva år för mig att se samme regissörs Snowpiercer, som jag hade stående inplastad här i hyllan fram tills förra året, då jag såg den. Jag tyckte inte att den var jättebra – det var något som saknades för att jag skulle bli engagerad, men jag verkar vara ensam om den åsikten. The Host såg jag när den kom, jag tyckte inte att den heller var speciellt bra.
Bong Joon Hos nya film Mickey 17 är producerad av Brad Pitt och bygger på en roman från 2022 av Edward Ashton. Genren är existentiell science fiction, med inslag av satir och svart komedi. I titelrollen ser vi Johannes Brost, höll jag på att skriva – eftersom Robert Pattinson har blivit märkligt lik Johannes Brost.
Påminner om film med Tom Cruise
Jag tyckte mig känna igen storyn i den här filmen, den kändes besynnerligt bekant – och så slog det mig att den påminner om Tom Cruise-rafflet EDGE OF TOMORROW, den där science fiction-filmen där Cruise dör om och om igen för att ständigt komma tillbaka och fortsätta att utkämpa samma strid. I MIC är Robert Pattinson Mickey Barnes, den sjuttonde i raden – han jobbar som något slags labbråtta på ett rymdskepp; ett jobb han tagit i ren desperation. Ombord finns en slags 3D-skrivare som kan skriva ut människor. Forskare experimenterar på Mickey till hans dör, eller så får han svåra uppdrag det inte går att överleva, och varje gång han dör skriver de ut en ny Mickey; en exakt kopia med samma minnen.
Dubletter är absolut förbjudet
Mickey är snäll och naiv, och förälskad i Nasha (Naomi Ackie), som han inleder ett förhållande med. Problem uppstår när forskarna skriver ut Mickey 18 och det visar sig att Mickey 17 inte alls var död. Plötsligt finns det två Mickey, och dubbletter är absolut förbjudet. Mickey 18 visar sig dessutom vara en elak jävel som tar över Nasha och vill Mickey 17 illa.
Ombord på rymdskeppet finns även den onde och maktlystne Kenneth Marshall (Mark Ruffalo), som är något slags politisk och religiös ledare långt ut på högerkanten. Toni Collette spelar Kenneths hustru Ylfa, som mest verkar vara intresserad av såser.
Rymdskeppet är på väg till en isplanet som ska koloniseras. Planeten är befolkad av någon sorts märkliga varelser som ser ut som gigantiska gråsuggor. Den onde Kenneth Marshall vill helst utplåna samtliga varelser på planeten.
Verkar inte vilja veta vilken typ av film den vill vara
Mickey 17 är en lång film. En väldigt lång film, den är två timmar och nitton minuter, men den känns längre – och den blir hela tiden sämre och sämre. Jag tittade på klockan flera gånger och det hördes ljudliga gäspningar i salongen på pressvisningen.
Det här är en film som inte funkar alls – eftersom den inte verkar veta vilken typ av film den vill vara. Den försöker vara allt på en gång, och misslyckas på samtliga plan. Värst är Mark Ruffalo och Toni Collette, vilka verkar ha klivit in från en annan film. De agerar som som om de spelar skurkar i en barnfilm, framför allt Ruffalo. Han pratar med fånig röst och dialekt, och gör fåniga grimaser. Men, ingenting i filmen är roligt, satiren är bara klumpig, det blir aldrig spännande eller engagerande.
Flera slut följer på varandra
Det här är säkert tänkt att vara tankeväckande, men det blir filmen aldrig. Om det inte vore för en del blod och våld, ett par sexscener och en hel del svordomar, hade detta kunnat vara en familjefilm, om än en märklig sådan. Försöken till humor är inte roliga.
Storyn bara fortsätter och fortsätter. Flera olika slut följer på varandra, som om detta vore en Tolkienfilm. Mickey 17 tar aldrig slut, känns det som. Den här filmen lämnade mig likgiltig och uttråkad. Jag sätter en tvåa i betyg, eftersom filmen inte är tillräckligt dålig för att få en etta.
Det finns för övrigt en uppföljare till romanen filmen bygger på.
