Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det handlar om en kupp. Den största i Danmarks historia icke desto mindre. Men Sverige kan också ta åt sig äran. Våra landsmän finns nämligen också med på ett hörn. Samt en del andra nationaliteter med kriminalitet som främsta yrkesval.
Precis som otaliga andra filmer av samma sort skildras en A till Ö-hitoria från idé till mer eller mindre tragiskt och misslyckat eftermäle, och utan att nu gå händelserna i förväg måste sägas att det här håller internationell klass. Det hela är proffsigt och snyggt genomfört och bra agerat utan krusiduller.
Grandios plan om gigantisk kupp
Året är 2008. I centrum ser vi Kasper, krampig gosse med talang för boxning och tvivelaktigt förflutet, som bestämt sig för att satsa fullt ut på sin sport och familjen. Boxningscoachen uppmuntrar och menar att det ska nog gå bra om strul hålls på armlängds avstånd. Men lyssnar Kasper? Det är klart han inte gör. I alla fall inte tillräckligt. Frestelserna är för stora, så en initial nobb om deltagande i en pengastinn operation förvandlas till slut till en egen grandios plan om en gigantisk kupp Danmark aldrig sett dess like av.
Att bli en vinnare med monetär trygghet
Det är inte utan man får vissa associationer till Netflix miniserie Helikopterrånet när De ljudlösa rullar över bioduken. Samma olycksbådande stämning, samma mörka musikmassa och samma försök till att ge förståelse till huvudpersonens val att välja den mörka vägen. I Kaspers fall handlar det förutom om monetär trygghet om att bli en vinnare.
Det är i alla fall den analys den mer härdade samarbetspartnern Marockanen alias Slimani gör av honom. Härdad är för övrigt inte det enda adjektivet denne man kan begåvas med, till synes lugn och hårdför är andra. Vad beträffar det sistnämnda illustreras detta i en rå scen där han hårdhänt pressar ner flickvännens huvud i köksvasken och sätter på vattenkranen med värsta trycket som straff för att hon uttryckt missnöje med att vapen och annan utrustning lagras i sin egen källare.
Spänning med suggestiv ton
Med detta sagt är De ljudlösa inte en överdrivet brutal film. Visst, den är våldsam, men inte mer än historien kräver. Det är trots allt en extremt manlig värd som skildras. Ur den aspekten har filmen också en air av seriositet. Fast den innehåller också ett gott mått av spänning präglad av en inte sällan god suggestiv ton.
