MARIA – både berör och fängslar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Pablo Larrain
Skådespelare: Angelina Jolie, Pierfransesco Favino, Alba Rohrwacher, Haluk Bilginer, Kodi Smit-McPhee
Premiär: 2025-01-24
Betyg: 4

Angelina Jolie levererar en gripande och fulländad prestation som den ikoniska operasångerskan Maria Callas i filmen Maria, regisserad av den prisbelönta Pablo Larraín. Larraín, som tidigare hyllats för Jackie (2016) – en djupgående skildring av Jackie Kennedy – visar än en gång sin mästerliga förmåga att porträttera komplexa och fascinerande kvinnogestalter.

Maria tar han oss med på en resa genom Callas liv, från hennes tid som en av operavärldens största stjärnor till hennes sista, ensamma år i Paris. Filmen är ett visuellt och emotionellt mästerverk som fångar både storheten och tragedin i Callas liv.

Scenen för sista föreställningen

Paris i höstskrud omges av en aura av nostalgi, där den brungula 70-talslinsen fångar stadens melankoliska och romantiska skönhet. Gatorna, täckta av gyllene löv, speglar en svunnen tid som både lockar och sörjer. På Avenue Georges Mandel, en av stadens mest prestigefyllda adresser, lever Maria Callas sina sista år i en elegant våning, som också blir scenen för hennes sista föreställning. Hennes sång ekar fortfarande genom rummen, och förbipasserande stannar till utanför för att lyssna. Det är en gripande bild av en kvinna som desperat försöker bevara sin storhet, trots att både kropp och sinne sviker henne. 

Konsekvent missbruk

Callas närmaste familj består av hennes betjänt och hushållerska, som inte bara bistår henne praktiskt utan också blir hennes ledsagare genom en allt mer begränsad tillvaro. De betraktar hennes kamp med en blandning av kärlek och resignation, de ser hennes försök att hålla fast vid sin identitet, samtidigt som de inser vart allt är på väg.

Maria Callas plågades av hallucinationer och använde Metakvalon, även kallat Mandrax, ett preparat som under 70- och 80-talen var populärt bland jetseteliten. Detta missbruk var både en konsekvens av och en flykt från hennes fysiska och psykiska nedbrytning.

Filmen skildrar detta med känslighet, utan att falla i melodramatiska överdrifter. Istället får vi se en kvinna som med alla medel försöker hålla fast vid sin egen legend, trots att världen runt henne har förändrats. Jolie gestaltar denna inre kamp med en subtilitet som är både hjärtskärande och fascinerande.

Ännu en trofé till Onassis samling

En central del av berättelsen är Callas stormiga förhållande med den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis, som porträtteras med en beräknande charm. Onassis, en man som ständigt strävade efter nya erövringar, såg Maria som ännu en trofé i sin samling. Deras relation utspelade sig i en värld där makt och inflytande styrde, och där JFK och Jackie Kennedy var centrala figurer i deras sociala krets. Trots att Maria älskade Onassis helhjärtat blev hon aldrig mer än en del av hans jetsetliv.

Ironin är bitter när Jackie, som Callas en gång såg som en vän, senare blir Onassis hustru. Marias eviga kärlek till honom blir en smärtsam påminnelse om hur människor kan reduceras till affärsobjekt och statusmarkörer i de allra högsta kretsarna, där kärlek sällan ges något egentligt utrymme.

Storhetstiden i tillbakablickar

Filmens scenografi är minutiöst genomarbetad för att spegla Callas storhet och tidsandan hon levde i. Året är 1977, och trots att hennes kropp är försvagad och hennes röst har mist sin forna kraft, vägrar hon att ge upp. Hennes kamp mot tidens och kroppens begränsningar är både inspirerande och sorglig. Larraín lyckas fånga magin i hennes konstnärskap, genom tillbakablickar där vi får se Callas under sin storhetstid, när hon behärskade operascenen med en närvaro som fick publiken att hålla andan.

En balansgång mellan styrka och sårbarhet

Angelina Jolie levererar en av sina starkaste prestationer hittills och fångar inte bara Callas yttre elegans utan också hennes inre smärta och frustration. Hon gestaltar den svåra balansgången mellan att vilja leva upp till sin egen legend och att inse att den tiden är förbi. Varje blick och gest rymmer en tung sorg över det förlorade, och hennes porträtt väver skickligt samman styrka och sårbarhet.

Men trots Jolies imponerande insats blir trovärdigheten en utmaning när hon mimar till Callas legendariska röst. Att återskapa en så unik konstnärlig gåva är svårt, och just i dessa scener blir avståndet mellan skådespeleri och verklighet påtagligt. Det blir en påminnelse om att vissa artister och deras begåvning är ouppnåeliga, även för en av vår tids mest framstående filmstjärnor.

Maria är en film som både berör och fängslar, en poetisk och visuellt slående hyllning till en av operavärldens största ikoner. Pablo Larraín fortsätter att lysa som regissör när det gäller att skildra ikoniska kvinnor på ett nyanserat och gripande sätt.

print

Våra samarbetspartners