LYDIA LUNCH & MARC HURTADO, Medley, Malmö den 21 januari 2025 – en stark personlighet med ilska fångade publiken

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Lydia Lunch kom fram som 16-åring i New York på 70-talets avantgarde och no wave scen och lärde där känna Alan Vega som tillsammans med Martin Rev bildade Suicide. Band och personer som de flesta i dag inte hört talas om, men om man tittar på listan över artister som nämner dem som influencer så förstår man hur viktiga de var under den tidiga elektroniska musiken.

Depeche Mode, Nine Inch Nails och Daft Punk har alla nämnt dem som influenser, och R.E.M. har släppt en cover på deras låt Ghost Rider. Suicide som band har inte varit aktiva sedan Vegas död 2016 så Lunch tillsammans med Marc Hurtado, som även han samarbetat med Vega, är det närmsta man kommer om man vill höra musiken live.

Lapp på luckan

Det är dock inte tal om att det är ett fåtal närmast sörjande på plats, spelningarna i Köpenhamn och Stockholm har varit slutsålda, och även här på Medley i Malmö är det lapp på luckan. Redan en stund innan uppvärmningen i form av poeten Matilda Joon är det fullt framför scenen. Många får till och med stå längs med väggen bredvid baren ner mot restaurangdelen.

Känns lite som NYC på 70-talet

Hurtado tar plats bakom synthar och diverse blandad elektronik medan Lunch inte nöjer sig med en mick utan kör dubbel uppsättning. Hälften av spelningen tas upp av Suicides självbetitlade debutalbum från 1977, och efter ett kortare intro går de över till Girl, avslutningslåten från A-sidan. Det låter troget originalet, och den passande lokalen gör att det ändå känns lite som NYC på 70-talet. Lunch använder båda mikrofonerna och Hurtado ackompanjerar inte bara med sina maskiner utan även med diverse skrik och läten.

Ilska alltid varit en del av konstnärskapet

Utöver de äldre Suicide- och solo-låtarna framförs även tre låtar från Vega och Hurtados samarbete Sniper från 2010, gjorda ännu mer moderna genom Lunchs attacker mot den nykomna amerikanska administrationen. Ilska har alltid varit en del av Lunch konstnärskap och hon låter de som inte kan hålla sig från att filma med sina mobiler veta vad hon tycker om den moderna tekniken.

Om fabriksarbetare som mördar sin familj

Den relativt korta spelningen avslutas sedan med den tragiska låten Frankie Teardrop, en på skiva 10 minuter lång historia om den fattiga fabriksarbetaren Frankie som drivs till vansinne och mördar både familj och sig själv. En favorit som tyvärr inte riktigt når upp till sin potential den här kvällen. Originalet är både gastkramande och klaustrofobiskt, men den här kvällen kommer vi tyvärr inte hela vägen fram.

Trots det får jag ändå säga att det var en väldigt trevlig kväll, Lunch är en stark personlighet som verkligen lyckas fånga publiken, det känns aldrig som att den minimalistiska uppsättningen blir för lite.

print

Våra samarbetspartners