
Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tage Danielsson
Skådespelare: Per Grundén, Gösta Ekman, Yvonne Lombard, Monica Zetterlund, Hasse Alfredson
Land: Sverige
År: 1971
Genre: Slapstick, Komedi, Fantasy
Längd: 103 minuter
Format: Blu-ray
Distrubitör: Studio S Entertainment
Betyg: 2
Äppelkriget från 1971 är inte Svenska Ords tredje långfilm. 1968 kom nämligen I huvet på en gammal gubbe, men den verkar vi få vänta på – om nu även den kommer att släppas på Blu-ray, vilket vi förstås hoppas att den gör. Jag har inte sett den sedan den visades på TV3 i början av 90-talet, men den kom visst senare på DVD.
Äppelkriget, återigen i regi av Tage Danielsson och med manus av Danielsson och Hasse Alfredson, är en film jag har en liten aning svårt för. Filmen innehåller ett par inslag som tillhör det bästa Hasse och Tage gjorde, men som helhet funkar det inte riktigt.
Tage Danielsson var en intelligent och av allt att döma en väldigt snäll person, men han var även rätt naiv och ibland direkt barnslig; Hasse Alfredson hade en svärta och lynnighet som tilltalar mig, Tage saknade detta. Ibland känner jag att Tages naivitet blir en aning irriterande, framför allt i de senare filmerna. Irriterande är kanske fel ord, men här finns en del störande element. Samhällskritiken blir alldeles för övertydlig, det är för många pekpinnar och det är lika subtilt som ett demonstrationståg på första maj.
Arketypiska skåningar spelade av lokala förmågor
Satiren Äppelkriget innehåller inslag av magi och saga, och det är detta jag inte tycker funkar i filmen. Det här var den första film som Svenska Ord spelade in i Tomelilla med omnejd, här ligger den idylliska orten Änglamark, bebodd av ett gäng arketypiska skåningar, spelade av lokala förmågor, vilka jag tycker är skojiga kanske mest för att jag själv är från Skåne. I Änglamark bor även en hel del människor som inte är skåningar, med andra ord är det precis som på Österlen av idag.
Ska göras stora pengar
Per Grundén spelar den schweiziske direktören Jean Volkswagner, som tänker bygga nöjesparken Deutschneyland där Änglamark ligger. Gösta Ekman spelar Volkswagners PR-kille Sten Wall. Änglamarks kommunalpolitiker och affärsinnehavare (Yvonne Lombard och Sten Kärrby spelar två av dem) är med på noterna, här ska göras stora pengar. Byborna är dock avigt inställda till påhittet, framför allt den stora släkten Lindberg, med Monica Zetterlund och Hasse Alfredson i spetsen.
Genant dåligt med Nisse Ahlroth
Monica Zetterlunds rollfigur Anna Lindberg besitter magiska krafter och hälften av släkten Lindberg verkar bestå av övernaturliga väsen – till exempel spelar Birgitta Andersson något slags älva som heter Luft-Hanna Lindberg. Det är detta jag inte tycker funkar i filmen. Jag tycker mest att det är dumt och fånigt, handlingen övergår då och då till att bli ett lite misslyckat barnprogram.
Scenerna med Nisse Ahlroth som jätten Gustav Lindberg är genant dåliga. Jo, jag vet, det är meningen att det här ska framstå som något slags sprudlande hyllning till fantasin, eller något i den stilen, men det funkar inte. Håkan Serners figur är bara konstig.
… Däremot är den sedelärande berättelsen om de tre bröderna Roy, Åke och Berhhard Lindberg (Max von Sydow, Martin Ljung och Tage Danielsson), vilken återges i filmen, otroligt rolig. Det är synd att Max von Sydow inte gjorde fler komedier.
Utbrister ”Min sprit”
Vi får även se Carl-Uno Sjöblom göra reklam för Pilner (”Så gott som pilsner”), Gunnar Svensson dyker upp som ”mannen med påsen” och utbrister ”Min sprit!” när hans påse försvinner, och Moltas Erikson gör kentauren Kent Aurén under ett par sekunder på slutet. På slutet får vi även se Evert Taube, som står för filmens musik.
Som något ur The Evil Dead
En märklig grej jag upptäckte först nu när jag såg om Äppelkriget mot slutet råkar en av handlingens elakingar illa ut i skogen och vinrankor klättrar upp över hans kropp medan vi hör det surrande ljudet av insekter. Vänta nu här – det här både ser ut- och låter som något ur The Evil Dead! Sam Raimis film kom långt senare och Raimi har sannolikt inte sett Äppelkriget. Mot slutet får vi även höra Yvonne Lombard fälla repliken ”Bulle!”, vilket är lika roligt varje gång.
Äppelkriget är förstås ingen dålig film, den är munter och har en del kul inslag, men den är inte helt igenom lyckad. Per Waldvik spelar något slags ung hjälte, men han är så pass blek att jag inte kom ihåg honom förrän nu, när jag nästan skrivit klart den här texten.
Rapport från filmens galapremiär
Bland extramaterialet på denna utgåva hittar vi ett kort inslag ur TV-programmet Halvsju i vilket det rapporteras från filmens galapremiär, här finns åtta små teaser-trailers för filmen, ett bildgalleri, och dokumentären Svenska Ord i bild och tal, vilken även återfinns på de övriga Svenska Ord-utgåvorna från Studio S, med undantag för Svenska bilder.