ETERNALS – ambitiös och tjusig Marvelfilm, men också fragmentarisk och lätt överlastad

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Chloé Zhao
Skådespelare: Gemma Chan, Richard Madden, Kumail Nanjiani, Lia McHugh, Brian Tyree Henry
Premiär: 2021-11-03
Betyg: 3

Marvel Studios fortsätter beta av sitt gigantiska persongalleri, och valen av karaktärer har titt som tätt tett sig tämligen djärva. Varken Dr. Strange, Black Panther eller nu senast Shang-Chi tillhör direkt de mest populära figurerna i serieform. Ändå har det visat sig att filmerna med de mest okända hjältarna, sett i backspegeln, varit bland de mest lyckade på film hittills.

Riktigt lika starkt är inte Eternals. Till att börja med är den i längsta laget. Det hela klockar in på dryga två och en halv timme, och det är åtminstone en halvtimme för långt. Om något visar det att indieregissören Chloé Zhao haft väl svårt att döda sina älsklingar. Rimligen borde hon ha börjat med att skippa en hel del av de generöst uppvisade fajterna mellan hjältarna och deras intitialt huvudsakliga motståndare. Det hela ter sig nämligen i slutänden tämligen repetativt.

Antingen enkel eller onödigt komplex historia

Sedan ska också villigt erkännas att handlingen kanske är i rörigaste slaget. Som jag säger ibland; själva historien kan antingen beskrivas som tämligen enkel eller onödigt komplex. Å andra sidan har man haft en serieförlaga signerad legendariske skaparen och tecknaren Jack Kirby att förhålla sig till, så den biten kan man inte direkt klandra filmfolket för.

Devianterna hotar jorden

Så vad handlar då Eternals om? Well, till att börja med noterar man tacksamt att man slipper en långdragen ursprungshistoria. Istället kasts man direkt in i berättelsen, vilket i korta drag betyder att de odödliga medlemmarna i Eternals ännu en gång samlar sin här eftersom de ständiga fienderna Devianterna åter hotar jorden. Många år har förflutit sedan superhjältarna tvingades slåss mot de monstrusösa rymdvarelserna senast, men nu måste de återförenas för den goda sakens skull.

Död och förintelse

Här bör också påpekas att man serveras en hel del tidshoppande. Vi får se våra hjältar fixa (deviant)biffen såväl i Mesopotanien 5000 år före Kristus som i Babylon sisådär 4.500 år senare och det samtida London. Lika smärtfritt blir det inte längre fram i historien. Då hotas jordens befolkning av död och förintelse av rymdens högre makter. Av goda skäl, påstår denna, för övrigt. Detta i sin tur prövar både den inbördes vänskapen inom Eternals och lojaliteten mot dess uppdragsgivare där ute i universum.

Syr ihop säcken på ett vettigt sätt

Att en sedvanligt fartfylld och kaloririk upplösning värd namnet väntar innnan de traditionsenligt långa Marvel-eftertexterna börjar rulla behöver väl knappast nämnas. En inte alls oäven sådan, bör tilläggas. Inte minst för att den inte håller på i evigheter, utan också för att den faktiskt både ter sig hyfsat varierad samtidigt som säcken sys ihop på ett vettigt sätt.

Flerdimensionella karaktärer

För att fortsätta på den positiva linjen bör också nämnas att Eternals överlag är en oväntat tjusig film, fotot utnyttjar de ofta exotiska miljöerna effektivt. Likaså är det lätt att uppskatta att Zhao, som även varit med och skrivit manus ansträngt sig för att göra karaktärerna i superhjältegruppen flerdimensionella. Och visst finns det även en hel del att appådera på skådespelarfronten.

Så nog finns det en hel del att glädjas åt med denna ambitiösa blockbuster, men den känns dessvärre också väl hoppig, en aning överlastad, lätt fragmentarisk och alldeles för mån om att få med ”allting” för att vara helt lyckad.

Skriven 2021-11-04

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners