My God Damn Territory öppnade kvällens lilla synthafton på Babel. De är för mig en ny bekantskap och deras musik är väldigt mycket tidigt 80-tal med förprogrammerade synthar och allt. Duon består av Mark Pettersson som är även konstnär under namnet KJAHART och gör en tydligen (konst)video till varje låt bandet gör och sångerskan Kajsa Olofsson. Duo är aktuell med nya plattan Kajser Und Marit. Dessvärre var duon väldigt tyst under deras 30-minuters set så det gavs ingen chans att lära känna dem. Ok nåt enstaka tack fick dock publiken.

Sen var det dags för Page, de svenska synth-pionjärerna bördiga från Malmö. Karriären för Page startade i det tidiga 80- talet med singeln Dansande Man. Men hursom nu är det 2017 och Page är tillbaka på den lokala scenen igen till publikens stora förtjusning på ett fullsatt Babel trots att Mando Diao spelade på KB ett par kvarter bort. Detta kan man tacka föreningen Neostalgia för. Vad gäller kontakten med publiken så skapar Eddie Bengtsson direkt ett band. Andra halvan av duon Marina Schiptjenko är mer tystlåten på scen å andra sidan har ju Marina haft en helt annan karriär både som musiker (BWO & Vacuum), gallerist och nu senast som skådis i Oscarsnominerade The Square.

Kvällens låtval var en blandning av gammalt och nytt – glöm inte att Pages senaste platta Det Är Ingen Vacker Värld Men Det Råkar Vara Så Det Ser Ut kom i höstas. Alla som väntar blev en kul allsång. En av Pages starka sidor har förutom eget material göra fyndiga covers med svenska texter. Kvällen bjöd även på ett par gäster som sångerskan Jane Jarl och lite senare trummisen Joakim Rooke. Publiken bjöds även på en specialarrangerad Så här. Avslutningslåten Hem till Malmö igen (The Moves Blackberry Way), som är ett bevis på ovanstående tes om Pages översättningar hade ju passat på Norra Läktaren…