ULTRAVOX, Pumpehuset, Köpenhamn den 27 April 2010

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Dee Snider sa vid en intervju att har man en gång haft en stor karriär, försvunnit och sen gör comeback ska man ALDRIG skriva nya låtar och tro att folk gillar dom. Om Midge Ure i Ultravox hört detta eller kommit på det själv vet jag inte, men det var Greatest hits from the 80:s som gällde. Inte en tillstymmelse till att presentera något som var nyare än tjugo år. Tack för den självinsikten.

Klockan tjugoettnoll stod undertecknad längst fram vid scenkanten och var förväntansfull över hur det skulle låta. In kommer fyra äldre herrar. Midge Ure var elegant klädd i kostym och med moderiktiga glasögon och rakat huvud. Inte ens den smala casanovamustaschen hade han kvar. Lite synd.

Ultravox öppnade med NEW EUROPEANS och Midge Ure´s stämma lät riktigt bra. Självklart lät det supertajt med tanke på att det mesta är sequencers och clicktracks som fixar detta. Det har ju hänt en hel del på syntfronten sen dom startade så det var nog lite tyngre och fetare ljud under hela kvällen. Billy Curry på högerflanken som lirade synt och elfiol verkade njuta av att åter vara på scen. Det var mycket glada miner och roliga grimascher. På andra sidan stod Chris Cross som växlade mellan att spela synt och bas. Vid trummorna satt Warren Cann som även spelade synt emellanåt, precis som om det inte skulle räcka med att dom andra gjorde det….Det är han som pratar i MR X. Den ena hiten avlöste den andra och gubbarna började komma loss efter en bit i konserten även om Midge Ure var ganska återhållsam med mellansnack. Det var inte många låtar som han presenterade. Fast å andra sidan kunde publiken alla låtarna. Men spelar man låtar som VIENNA, DANCIN WITH TEARS IN MY EYES och HYMN så tar det cirka en millisekund innan publiken fattat vilket låt det är. Naturligt kan väl tyckas att trycket föll något när dom körde dom lite lugnare låtarna som LAMENT och VISIONS IN BLUE och naturligtvis åkte en del cigarettändare upp i luften då. Ännu ett bevis på att publiken var i den högre medelåldern (alla har inte Iphones med coola apps) även om en del yngre människor har tagit till sig ULTRAVOX efter dom lade ner verksamheten.

På något sätt känns det som att ULTRAVOX historia börjar när Midge kom in i bilden men då hade dom redan hunnit släppa tre plattor med en lite annan sättning. Jag tycker det är synd att dom inte har slängt in någon låt från de första plattorna. Finns en hel del material som håller fortfarande. Det är ju faktiskt tre orginalgubbar kvar i bandet så något har dom väl att säga till om.

När den första wow-upplevelsen lagt sig och man acklimatiserat sig till alla gamla låtar är det bara till att inse att musiken håller fortfarande bra. Det finns ju ett flertal nya konserter som ligger på Spotify ifall man vill lyssna.

Betyget är om inte i topp så nästintill.

Foto: Michael Lindström

skriven 2010-04-28

print

Våra samarbetspartners