Klicka här för att läsa hela artikeln

Publicerad: 2012-05-26
Skriven av Peter Eliasson

AFTER DARK PÅ OPERAN, Malmö Opera, Malmö den 25 maj 2012

Premiär den 25 maj
Regi och manus: Christer Lindarw och Kent Olsson
Medverkande: Christer Lindarw, Lars-Åke “Babsan” Wilhelmson, Christian Larsson, Conny Bäckström, Daniel Dahlman med flera.

After Dark på operan spelas till och med den 9 juni

After Dark är tillbaka, och de sparar inte på krutet. Enligt Christer Lindarw är denna nya show den mest påskostade någonsin. Tanken från början var att göra en slags föreställning i sann Greatest Hitsanda, men eftersom grundaren ingalunda har några planer på att lägga ner verksamheten blev det en tillställning med nästan enbart nya nummer till slut istället. Endast avslutande schlagerhiten La Dolce Vita finns kvar sedan förra uppsättningen som en slags koppling och varudeklaration för vad denna institution i svenskt nöjesliv står för.

Ändå var det inte svårt att se det här som en provkarta på den bredd och de skiftande sinnnesstämningar gruppen trots allt står för. Visst, mycket är glitter, glamour och fest i After Darks värld, men sådant som Lindarws tillbakablickande primadonnenummer This Is My Life och Scenen, hans lika personliga som vemodiga självbiografiska sång om en singelmans ständiga kärleksrelation med sitt scenjobb visade en upp en annan bild än den mest uppenbara. När han sedan även blottade sig kroppsligen strax innan showens klimax och plötsligt bara stod där utan allt skinande utanpåverk på den tunna kroppen blev effekten av lyriken onekligen starkare än vad man kanske hade förväntat sig.

Raka motsatsen till dessa mer seriösa inslag fann man i de träffsäkra humoristiska numrena. Danny fick sig en kärleksfullt välriktad känga i den gnälliga omskrivningen av Amazing, här kallad Bara tvåa medan Loreens Euphoria förärades lustmordsfyllda tolkningar av typisk modell After Dark i såväl Di Levas som Björn Ranelids och Molly Sandéns anda. Den sistnämndas tårar sprutade bokstavligt talat så det stod härliga till. Till publikens stora glädje givetvis. Lätta poänger? Absolut, men definitivt minnesvärt och skojigt fullt ut.

Minst lika minnesvärda var de renodlade showinslagen. Ett färgprakande sextiotalsorienterat nummer med go godansare, kort korta kjolar samt tidsenlig rörlig grafik på fonden utgjorde dock bara uppvärmning inför ett synnerligen lyxigt och fantasifullt nummer med cirkusvibbar där större delen av ensemblen äntrade scenen iförda spacade kreationer som inte alls skämdes för sig vid en jämförelse med de utstyrslar Cirque du soleil brukar ståta med.

På detta följde sedan en svensk tolkning av Chers filmsång Welcome To Burlesque, och givetvis levde framträdandet upp till allt det som titeln utlovade vad gäller kvalitetsmärkt sensualism med känsla för stil. Ja, och så där höll de på i sisådär hundra minuter utan några större andpauser. Tempot var tlll och med högre än förväntat. Men så överlät Lindarw och parhästen “Babsan” med ålderns rätt också en en del av de mest fysiskt krävande aktiviteterna till de många nya unga gossarna i ensemblen.

Fast frontmannen själv är förstås alltjämt i oförskämt god form, och då menar jag inte bara som scenartist med höga klackar utan även i egenskap av chefsdesigner rent allmänt. För är det något After Dark på operan bekräftar, så är det att Lindarw fortfarande har det i sig att få till en storslagen genomtänkt show där hjärta och hjärna samverkar gemensamt mot samma glittriga mål. Utan att för den sakens skull glömma bort att garnera med ovanämnda exempel på svärta och bokstavligt talat hudnära edge förstås.