ASTERIX: DEN MAGISKA DRYCKEN (Asterix: Le secret de la potion magique)

Regi: Alexandre Astier och Louis Clichy
Originalröster: Christian Clavier, Guillaume Briat, Alex Lutz, Alexandre Astier, Elie Semoun
Svenska röster: Tomas Bolme, Allan Svensson, Andreas Nilsson

BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-04-12

Nu blir det franskt här på JPS Media.
Den förra Asterixfilmen; Asterix – Gudarnas hemvist, var lite plastigt animerad, men rätt kul. Den byggde på Goscinnys och Uderzos seriealbum med samma namn, och hade en bra story vars satir fortfarande fungerar.

Den nya filmen, Asterix: Den magiska drycken, bygger inte på någon klassisk förlaga. Alexandre Astier har istället skrivit en helt ny historia – och resultatet har blivit “så där”. Minst sagt.

Astier stod för adaptionen av Gudarnas hemvist, men när han nu fabulerat på egen hand, är det mer än lovligt tunt. Miraculix trillar ner från ett träd och stukar foten. Detta får honom att komma fram till att det kanske är dags att utse en efterträdare – en ny druid som får lära sig att tillreda Miraculix’ trolldryck. Den där som gör invånarna i den lilla galliska byn superstarka.

Tillsammans med Asterix och Obelix beger sig Miraculix iväg för att hitta en lämplig druid – och mängder av sådana dyker upp för att visa vad de går för. Med på resan är även en liten flicka, som är en hejare på uppfinningar; hon har gömt sig i grytan Asterix och de andra kånkar på. Majestix och de andra männen i byn får för sig att de också ska följa efter Miraculix i jakten på en ny druid, så enbart kvinnor och barn stannar kvar – något som får den romerska armén att tro att de äntligen kan erövra byn.

I handlingen finns även en ond och slem druid, som blivit utesluten från druidernas förening. Han vill förstås komma åt receptet på trolldrycken, och ser till att bli något slags manager för en ung och lovande druid.

Förtextsekvensen, under vilken You Spin Me Round (Like A Record) spelas, är rätt kul – även om jag inte förstår varför just denna låt spelas. Låten återkommer senare i filmen. Här finns några få gags jag tyckte var roliga. En druid ser ut som Jesus och trollar fram bröd, vilket anses värdelöst,eftersom det är det enda han kan göra. En romersk senator heter Tomcrus.

Men som helhet är det här en film som fick mig att gäspa och titta på klockan. Den engagerar inte, här finns inget driv i berättandet, det är inte tillräckligt roligt – det är för tunt och utdraget. Den stora slutstriden verkar inspirerad av moderna superhjältefilmer. Jag antar dock att många skämt gått förlorade i den svenska översättningen – filmen är förstås dubbad till svenska.

Tillsammans med Louis Clichy står Alexandre Astier även för regin. Animationen är inte direkt dålig, men den är lite för plastig – det mesta ser ut att vara tillverkat av pastellfärgad marsipan.

Det finns mängder av bra Asterixalbum som aldrig filmatiserats – varför inte använda sig av dessa istället för att koka ihop en ny, sämre historia?

Skriven 2019-04-10

Skriv ut sidan

Våra partners