WITHIN TEMPTATION, Resist (Universal)

Det är alltid en (metal)händelse när Within Temptation släpper ny musik, så när nu holländarna släpper sitt första album på fem år är det knappast någon överdrift att hävda att förväntningarna ligger i luften.

Änglalik stämma utgjorde knock

Inte minst hos mig själv är denna release hett efterlängtad. Efter att ha upptäckt genombrottsalbumet The Silent Force 2004 inför en intervju var jag hooked, och har därefter aldrig släppt taget. Den melodiska storslagenheten i gotisk och symfonisk förpackning i kombination med Sharon den Adels änglalika stämma utgjorde en direkt knock som aldrig lämnat mig.

Bör inte förvånas över förändringar

Sprillans nya Resist är septettens sjunde verk i ordningen om man räknar bort svårfunna coveralbumet The Q-Music Sessions, och visst känner man igen sig. Dock är det lika bra att säga det på en gång; det här låter inte riktigt som den combo vi vant oss vid. Förvisso har bandet experimenterat förr, samarbetet med rapparen Xzibit på förra skivan Hydra är kanske det tydligaste exemplet på detta. Och den minnesgode kommers måhända ihåg growlandet på 1997 års debut Enter. Så egentligen borde man inte vara förvånad över förändringarna.

Skrivkramp och kontemplation

Samtidigt ska man komma ihåg att den långa dödperioden på fem år mellan ovannämnda Hydra och Resist innehöll en tid av både skrivkramp och problematisk kontemplation för den Adel. Hennes softpopiga soloprojekt My Indigo hann också se dagens ljus innan hon var redo att hoppa på Within Temptation-tåget igen.

Ruffigare och mindre pampigt

Vilket hastigt och lustigt för oss fram till Resist. För som sagt det här är inte det band vi vant oss vid. Vare sig gothelementet eller det symfoniska dito är överdrivet framträdande. Istället talar vi mer i termerna hyfsat tunga midtemposånger med malande gitarrväggar i centrum.

Det här ter sig alltså både lite ruffigare och märkbart mindre pampigt. Synd på så rara ärtor på ett sätt förstås. Dock får jag nog säga att denna samling trots allt växer för varje lyssning. Allt är inte guld som glimmar, men tillräckligt mycket för att motivera ett inköp.

Ballad av old schoolkaliber

Inledande Reckoning med Papa Roach-vokalisten Jacoby Shaddix på duettsång och stämningsfullt uppbyggda Endless War tillhör till exempel höjdpunkterna. Liksom Mad World, det enda riktiga upp tempospåret och avslutande Mercy Mirror, en ballad av gammal god old school-kaliber.

Symfoniska arrangemang är saknade

Så visst, Within Temptation behöver inte alls skämmas för sig med Resist, det här är ett gediget album. Men riktigt vad jag önskade är inte denna sångsamling. Jag saknar de storslagna symfoniska arrangemangen och hade dessutom gärna sett att man tagit till vara den Adels skört nyanserade kvaliteter bättre.

Skriven 2019-02-13

Skriv ut sidan

Våra partners