KILLING EVE

Våldsamt elegant och konspiratorisk yrkesmördarthriller, USA/Storbritannien/Italien, 2018
Regi: Damon Thomas, Jon East, Harry Bradbeer och Lisa Brühlman
I rollerna: Sandra Oh, Jodie Comer, Fiona Shaw, Kim Bodnia, Sean Delaney
DVD/Blu-Ray/VOD
(Universal)

BETYG:

I samband med Golden Globegalan för drygt tre veckor sedan vann Sandra Oh priset för bästa kvinnliga huvudroll i en tv-serie, dramakategorin. Rollen hon belönades för var som den uttråkade Eve Polastri, kontorsbunden byråkrat på MI5, och serien ifråga var Killing Eve. Denna i sin tur är baserad på novellerna om Villanelle, en kvinnlig yrkesmördare med både skojfriskhet och tycke för det goda livet, men samtidigt i avsaknad av samvete.

Iskallt effektiv mördare

I vanliga fall skulle aldrig Eves och Villanelles vägar korsas, men när den förstnämnda inte utan anledning börjar spekulera i om några aktuella mord möjligen inte är utförda av en kvinna är det början på en kedja av händelser som slutligen ställer dem öga mot öga.

Villanelle skildras som en iskallt effektiv mördare, som till synes inte tar dödandet särskilt allvarligt. Det är ett förvisso ett arbete som ska göras, men det finns en lättsamhet i hennes approach som både ter sig obehaglig och kul. När Villanelle tar sina måltavlor av daga ter det sig både lustfyllt och brutalt blodigt.

Blir tagen på allvar

På samma sätt gestaltas Eve initialt som en förvisso smart, men också lite handfallen figur vad gäller arbetet bortom pappersskyfflandet. Fast det ska det snart ändring på. När det visar sig att hennes teorier om ovannämnda mord bär näring hos sina kollegor vågar hon börja ta plats och blir tagen på allvar. Vilket allt är tur det. För Eve vill ut på fältet, och lösa mysteriet med de till synes vitt spridda lönnmorden på obekväma onda individer runt om på kontinenten.

Fokus på Eves och Villanelles relation

Som sig bör i sådana här spionorienterade konspirationshistorier vankas det en ansenlig dos spänning och jagande i både diverse metropoler och lantliga skrymslen. På samma gång är det här inte en direkt ordinär skapelse som helhet. Oväntat och uppfriskande mycket fokus är nämligen på den ovanliga relationen mellan Eve och Villanelle. Redan från början tycks det finnas en ömsesidig fascination mellan dessa båda väsensskilda kvinnor som ter sig både udda och ovanlig.

Måhända kan man beteckna relationen som någonstans mellan hat och kärlek. Eller kanske snarare mitt-i-mellan. På ett stadium hamnar de båda damerna till och med i säng med varandra. Fast händelseförloppet i sänghalmen är förstås knappast det förväntade.

Oväntat edgy rakt igenom

Summa summarum är det verkligen lätt att tycka om Killing Eve. Den är våldsam på ett uppfinningsrikt sätt, sexig på sina egna villkor, torrt brittiskt rolig, sorglig vid några tillfällen när det behövs och på det hela taget oväntat edgy rakt igenom. Balansen av stämningslägena och ingredienserna imponerar.

Välförtjänt Golden Globe för Sandra Oh

För att inte tala om välspelad. Sandra Oh förtjänade verkligen sin Golden Globe även om konkurrensen från folk som Elisabeth Moss (The Handmaid´s Tale) och Keri Russell (The Americans) var hård. Hennes nyanserade förvandling från intelligent, men också smått uppgiven och förbisedd kontorsmus till genuint entusiastisk spänningssökare som tar kommandot över sitt liv är både rolig och upplyftande.

Jodie Comer glänser

Samtidigt glänser hennes motspelerska Jodie Comer verkligen som Villanelle. Hon lyckas onekligen kombinera smartness, galenskap, lekfull barnslighet, charm och dödlig beslutsamhet på ett närmast oemotståndligt sätt. När denna första säsong är man om något uppfylld av motstridiga känslor för henne. Sköna sådana dock.

Givet utropstecken

Fortsättning följer. En andra säsong som följer upp dessa första åtta episoder är redan inspelade. Jag längtar redan. Killing Eve var utan tvekan ett av de största utropstecknen i TV-seriedjungeln förra året.

Skriven 2019-01-29

Skriv ut sidan

Våra partners