BRETT YOUNG, Ticket to L.A. (Big Machine Label Group)

Brett Young är baseballpitchern som började skriva sånger efter en armbågsskada satt stopp för sportkarriären. Men det som var tragiskt och sorgligt då det begav sig ses förmodligen som en slags välsignelse idag även av honom själv.

Platinabelönad debut

För som det heter, inget ont som inte har något gott med sig. Idag är hunken från Orange County countrystjärna på uppåtgående. Fyra topp-trehits på countrylistan och en platinanotering kunde noteras för 2017 års självbetitlade debut, däribland superromatiska In Case You Didn´t Know och nu är det alltså redan dags denna uppföljare.

Tvättäkta romantik

Och vad ska man säga mer än att den som uppskattade förstlingsverket lär köpa det här med hull och hår också. Vi talar sympatisk popcountry med kärlek och inget annat i fokus. Glöm dryckesglada partynissar som Big & Rich och Florida, Georgia Line och/eller bad boys som Jason Aldean och Brantley Gilbert, det här är garanterat tvättäkta romantik utan tillstymmelse till något annat.

Addera sedan superproducenten Dann Huff, en gång i tiden kortlivad sångare i AOR-bandet Giant, men sedemera rattare för countrynamn som Faith Hill, Lonestar, Rascal Flatts och inte minst närmast ständige klienten Keith Urban, och vi får Ticket to L.A.

Ren och skär countrypop

Young har för övrigt en röst som inte så lite påminner om åttiotalsstjärnan Randy Travis är i besittning av, men soundet har inget med hans nytraditionalistiska approach att göra. I denne relative nykomlings fall talar vi ren och skär countrypop som gjord för amerikansk countryradio utan att egentligen gå över gränsen och överge rötterna.

Sött snarare än fräckt

Ljudbilden är läckert luftigt akustisk, samtidigt som den vuxna popsensibiliteten är högst uppenbar i varje spår. Den bakåtlutat soliga titelsången sätter tonen, och sedan rullar det bara på med sådant som förstasingeln Here Tonight, diskret R & B-kryddade Where You Want Me, aningen valsiga Change Your Name. Samt Reason to Stay, om killen som lovar att ge tjejen en anledning att strunta i väckarklockan, och ”stanna under täcket” hemma istället. Vilket förstås ter sig som söt lyrik, snarare än fräck dito.

För som sagt Young är en romantiker, och det genomsyrar detta alster fullt ut, och inte mig emot. Det behövs variation och ett alternativ till all partajcountry som ligger på listorna just nu, och denne man gör sin grej på ett både genuint och övertygande sätt.

Skriven 2019-01-22

Skriv ut sidan

Våra partners