BRÄND (Beoning)

Regi: Chang-dong Lee
I rollerna: Ah- in Yoo, Steven Yeun, Jong –seo Jun, Soo-Kyung Kim, Seung-ho Choi

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-01-18

För den som inte är fördjupat sig i Koreas historia (Korea-kriget 1950-1953) som fortfarande är en realitet var landet kanske en ganska vit fläck på kartan tills den enväldige diktatorn Kim Jong Un (i folkmun kallad “Rocketman”) hamnade i spalterna. Tidigare trätobroder, men nu bara broder med USAs president Trump började han blygsamt öppna den kanske mest förseglade kommunistdiktaturen i dag.

Detta faktum gör naturligtvis att vi vet mycket mindre om insidan av det stängda Nordkorea än om det västinfluerade Sydkorea. Bränd är inte bara ett fascinerande, stilistiskt briljant mångfacetterat drama utan bjuder också på en miljöskildring och dialog som är rena läroboken om Sydkorea.

På gränsen till Nordkorea bor den unge Jong-soo som driver sin våldsamme fars gård eftersom denne ständigt är i konflikt med rättvisan. Drömmen är att bli författare men hans arbetarbakgrund ligger honom i fatet eftersom landet styrs av kapitalismens gyllene regel att den som mycket har skall mer varda givet.

Trump är följetong i tv och i en nyckelscen säger Jong-soo att landet har för många Gatsbys. Gatsby är alltså identisk med den framgångsrike unge sprätt som porträtterades i F. Scott Fitzgeralds The Great Gatsby och på film av i tur och ordning av Alan Ladd, Robert Redford och Leonardo DeCaprio.

En dag träffar Jong-soo barndomsvännen Hae-Mi, som ber honom passa hennes katt medan hon är i Afrika. Haken är att det finns ingen katt i lägenheten och när hon kommer tillbaka har hon vännen Ben (Steven Yeun från The Walking Dead) som visar sig vara en Sydkoreas svar på ovannämnde Gatsby.

Det är ett genomgående välspelat och gripande triangeldrama som rullas upp med alla tänkbara känsloyttringar på ytan men med mörka demoner lurande under den. Historien bygger på en novell “Att bränna lador” av Haruki Murakami och lever på sitt långsamma nästan drömmande sätt att förflytta sig mellan scenerna. Regissören Chang-Dong naturalistiska metod är förvisso inte lättillgänglig för åskådaren men vinner så att säga i längden när man väl funnit sig tillrätta. En film som kan skryta med att rita in Sydkorea på filmkartan.

Skriven 2019-01-16

Skriv ut sidan

Våra partners