VICE

Regi: Adam McKay
I rollerna: Christian Bale, Amy Adams, Steve Carell, Sam Rockwell, Alison Pill

BETYG: TRE
Premiär 2019-01-11

Att Christian Bale och Amy Adams är två av vår tids bästa skådespelare är ett obestridligt faktum. Att de två tillsammans täljde komediguld med fällkniv i American Hustle är också allmänt känt. Nu paras Christian Bale och Amy Adams åter ihop som ett par, och Bale är ännu en gång överviktig och lite klumpig och långt ifrån sin vältränade Bat-Bale-kropp.

Denna gång har man också förstorat Bales huvud med artificiell hjälp, för att han ska bli så lik Dick Cheney som möjligt. (Även om Bale förvandlar sig med häpnadsväckande dedikation från roll till roll klarar inte ens han av att förstora sitt huvud).

Regissören och manusförfattaren Adam McKay var mycket länge Will Ferrells kreativa partner, och med tanke bottennappet Holmes & Watson med Ferrell måste McKay vara själaglad att han nu slagit in på sin egen väg. The Big Short (2015) var Adam McKays första “seriösa” film. (“Seriös” inom citationstecken, filmen är mycket roligare än något McKay någonsin gjort med Will Ferrell). Filmen The Big Short håvade in hyllningar, prisnomineringar och framgångar, och Oscarsvinsten för bästa originalmanus kom som en sista uppskattande gräddklick på moset.

Vice verkar gå samma väg när det gäller priser. Vice är den film som hade flest Golden Globe nomineringar i år. Hela 6 stycken. Filmen vann en Golden Globe, och den var det Christian Bale som tog hem, för bästa huvudroll i en komedi.

Christian Bale var fenomenal även i The Big Short och Vice är Bales show, givetvis, men även Amy Adams. Hon spelar frun, Lynne Cheney. Det finns inte ett ont ord att säga om dessa två skådespelares prestationer i filmen.

Själva filmen kunde däremot varit bättre. Den är lång och spretig och halv-rolig på ett irriterande sätt.
Man känner igen allt som ska vara “kul” och “busigt” från The Big Short. Den fjärde väggen rivs lika snabbt som när ett gammalt kök ska moderniseras och få öppen planlösning. Men det är inte alla filmer som fungerar med öppen planlösning.

Den här gången fungerar inte den öppna planlösningen lika bra som i The Big Short.

Man känner också igen en hel del publikfriande tricks från Michael Moores filmer.

En fiktiv soldat berättar historien (en mycket irriterande voiceover) och han blir dödad mitt i smeten och donerar sitt hjärta till Dick Cheney.

Mitt i filmen börjar också eftertexterna rulla, som ett slags practical joke, för vi vet ju att Dick Cheney inte har blivit vicepresident än, han kan ju inte bara gå hemma på gården och klappa hundarna och skriva på en bok och vara allmänt nöjd med tillvaron.

Folk pratar med kameran titt som tätt, och i en scen börjar Christian Bale och Amy Adams tolka Shakespeare. Visst är det snyggt gjort och lite kul, men hela kalaset håller på för länge.

En envis tanke dyker upp hela tiden. Vem ska egentligen köpa biljetter för att se den här filmen? The Big Short var klockren. ALLA var arga på bankerna. Alla ville veta vad som hänt. Ingen begrep vad som egentligen hänt. Dessutom handlar The Big Short om en väldigt vanlig amerikansk dröm ,”get rich quick” drömmen, som säkert många biobesökare kunde identifiera sig med.

För vem fungerar Vice? De som gillar republikanerna kommer definitivt inte att gilla den här filmen. De som inte gillar republikanerna vill förmodligen inte hosta upp pengar till biobiljetter för att tillbringa över två timmar i Dick Cheneys sällskap. Roligare kan man ha.

När det gäller biopics brukar man reta sig på allt som är fel och allt som är tillrättalagt. Här kryllar det av felaktigheter, allt är ju tillrättalagt för att göra komedi av anrättningen, och vad som är verkligt och vad som verkligen har hänt är ju helt ointressant när man ska skoja till det lite grann.

Förra årets gullgosse på alla prisutdelningar, Sam Rockwell (Golden Globe och Oscar för sin roll i Three Billboards), spelar förresten rollen som George W. Bush. Han som lägger över hela makten på sin vice. Enligt den här filmens narrativ i alla fall.

En sidointrig handlar om Dick Cheneys två döttrar, där en av dem flitigt förespråkar homosexuellas rättigheter, och homosexuellas rätt att gifta sig, medan den andra snarare är emot. Hela den här intrigen hade kunnat göras bättre, och behandlas med större finkänslighet.

Filmen är ambitiös, men rörig, och gapar över för mycket. (Ungefär som filmens subjekt?)

Det här är inte den roligaste komedin man kan se, men den är roligare än Holmes & Watson.

Japp, Ferrells och McKays respektive komedier fick release samtidigt i USA och Canada, på juldagen – och nu, i januari månad, kan du se komedierna på bio även i Sverige.

Skriven 2019-01-07

Skriv ut sidan

Våra partners