SOILWORK – “Nya skivan är det modigaste vi gjort”

Skånebördiga Soilwork har levererat melodisk dödsmetall till världen i hela tjugotre år vid det här laget, men det är först nu de synar livets realiteter. Verkligheten är i alla fall titeln på kvintettens nya och tillika elfte album, som släpps nu under årets första månad. Men varför en svensk titel på ett i vanlig ordning engelskspråkigt verk, underar måhända vän av ordning.

En titel på svenska

– Det är framförallt roligt att höra när utländska journalister uttalar den, skrockar ständige sångaren Björn Strid. Det är väl några år sedan nu som vår gitarrist David Andersson tyckte vi borde kalla en platta just för det här. Vi har ju ofta haft tre ord i våra titlar tidigare, så vi tyckte det var dags för bara ett ord som dessutom var på svenska istället. Särskilt som det engelska ordet för verklighet är ganska urvattnat i det här sammanhanget.

Experimentellt med cello

Frontmannen säger att texterna behandlar både eskapism och socialrealism, och det faktum att man inte kan springa ifrån vare sig det ena eller det andra. Blandningen av dessa båda ingredienser präglar helheten, och utgör på sätt och vis en fortsättning på det som presenterades på 2015 års föregångare The Ride Majestic. Fast samtidigt medger Björn förstås gärna att Verkligheten är en ovanligt experimentell skiva.

– Ja, det tycker jag nog. Det är det som är grejen. Vi experimenterade med allt från gitarrpålägg till inslag med cello. Det är häftigt att inte känna av några krav i studion. Det är då man upptäcker nya sound hela tiden.

Riffbaserat och atmosfäriskt

– Hur skulle du vilja beskriva det här albumet för de som följt er från början?

– Den är väldigt melodisk, men också väldigt extrem. Det finns både en svävande känsla, riffbaserade melodier och atmtosfäriska partier på den här skivan. Samtidigt är det här det modigaste vi gjort, men det vore synd att säga att vi dragit ner på tempot för det.

Sångsamling ska ta lyssnaren på en resa

Björn berättar vidare att det är svårt att hitta några spår som är representativa för helheten av den enkla anledningen att albumtänket alltjämt existerar hos alla inblandade. En sångsamling ska ta lyssnaren på en resa, menar han. Den ska både vara hel och meningsfull. På samma gång lever och frodas kreativiteten alltjämt efter alla dessa år. Någon skrivkramp har sångaren i alla fall aldrig upplevt.

– Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Sedan har vi ju viss rutin – på gott och ont. Samtidigt behandlar vi varje låt med mer känsla och omtanke nuförtiden. Därmed tar det också längre tid att skriva, men jag har har aldrig känt av någon writers block. Faktiskt inte.

Framgång med The Nightflight Orchestra

Fast det går förstås inte att komma ifrån att pausen mellan album aldrig varit längre än den här gången. Hela fyra år har det tagit att följa upp föregångaren The Ride Majestic. Till stor del beror detta på ett mäktigt turnéprogram, men att succén med Björns och Davids sidoprojekt, melodic rockbandet The Night Flight Orchestra också har spelat in råder det knappast heller någon tvekan om.

– Nej, det gör det inte. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att framgången skulle komma så snabbt. Det är svårt att hålla två bollar i luften samtidigt, så i år ska vi försöka separera turnécyklerna mer. Det får bli samma upplägg som Stone Sour och Slipknot brukar köra med.

Stolthet och passion

– Det låter som om det gått bra för bandet på senare tid?

Ja, verkligen. När vi signades till Nuclear Blast förstod vi att vi skulle få båttre spridning. Det är jättekul att spela live, och det har varit utsålt på flera ställen här i Europa på den senaste turnén. Det här är något vi är väldigt stolta över och känner stor passion för.

Ingen nostalgi

Trots alla positiva saker som hänt med The Nightflight Orchestra på sistone betonar han att det aldrig funnits någon masterplan. Däremot kändes hela idén med bandet kul och uppfriskande från början. Man försåg musikvärlden med något som saknades. Det blev en mission att skriva låtar av en sort som gått förlorad. Typ sådant som Foreigner, Journey och Boston representerar.

– Det var viktigt för oss att visa att sådant inte är nostalgi. Vi ville ger vår tolkning av det här. Det känna gränslöst och är befriande.

Lika hårt och over the top

– Men exakt hur förvånade blev folk i er omgivning när ni drog igång det här bandet. Att hårdingar som ni skulle spela AOR måste väl fått en del att reagera?

– Nej, folk blev ganska glada. Jag vet inte vad som förväntas av mig, men jag bryr mig inte. Plötsligt stod vi bara där på en festival där Behemoth spelat före oss med en dansande publik. Så vi har faktiskt inte fått någon negativ respons, men jag skiter i vilket. Det här är precis lika hårt och over the top som det vi gör med Soilwork. Det är en jävla show, och det tycker jag fattas där ute.

Gick utav bara helvete

“Showen” med The Nightflight Orchestra fyller för övrigt dussinet år 2019. Lite imponerande på sitt sätt, naturligtvis. Men vid en jämförelse med Soilwork framstår förstås dessa som rena ungtupparna.

– Ja alltså, vi startade redan 1996. Det är helt sjukt. Det var väl inte direkt planerat. Vi ville bara spela och stå på scen. Sedan gick det utav bara helvete. Jag är stolt över att vi fortfarande kan stå ut och utmana lyssnaren. Det är inte helt lätt efter tjugo år.

Ingen lätt resa

– Samtidigt är du den ende som är kvar från originalsättningen. Det låter som om du fått kämpa för att hålla ihop bandet?

– Ja, det har inte varit någon lätt resa. Många som ser det utifrån måste tro att jag är jobbig, Men jag är väldigt demokratisk. Avhoppen har mycket berott på att folk hittat annat i livet. De har inte velat turnera eller också har det inte funkat ekonomiskt. Men vi delar lika på allting, och alla kan vara med och skriva låtar. Sedan har vi en trogen publik, men det handlar inte om stora pengar.

En gammal bebis

– Med tanke på allt detta; har du någonsin funderat på att lägga ner bandet?

– Nej, Soilwork är ju en gammal bebis för mig. Sedan är det inte lika kul att resa längre. Fyrtio är ju en mogen ålder, så det har väl funnits dagar då jag vaknat upp och frågat mig själv vad jag sysslar med. Men det har jag fått reda på när jag stått på scen samma kväll.

Skriven 2019-01-08

Skriv ut sidan

Våra partners