MARY POPPINS KOMMER TILLBAKA (Mary Poppins Returns)

Regi: Rob Marshall
I rollerna: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Julie Walters

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-12-25

Mary Poppins gick upp på biograferna för 54 år sedan och blev en enorm succé, både bland kritiker och publik. 100% positiva recensioner! Filmen belönades med 13 Oscarsnomineringar — bland annat en för Bästa Film — och vann slutligen 5 statyetter. En av dem gick till huvudrollsinnehavaren Julie Andrews som gjorde sin filmdebut i Mary Poppins.

Varför väntar man då 54 år på att göra en uppföljare? Svaret är att Walt Disney hade den briljanta idéen att göra en uppföljare redan nästa år, 1965, och visst fanns det fler böcker kvar att filmatisera i bokserien, Mary Poppins kom ju tillbaka till barnen Banks igen, och visst lät det som en bra idé att smida medans järnet var varmt. Tyckte alla. Utom författaren Pamela L. Travers. Hon gillade inte tecknat (inte ens de animerade pingvinerna i Mary Poppins!) och hon gillade inte någonting alls med planerna till uppföljaren — utom Julie Andrews. Hon var det enda som fick godkänt. Disney gjorde ett nytt försök på 1980-talet, men allt fick underkänt igen, allt utom Julie Andrews.

Pamela L. Travers gick ur tiden 1996, 96 år gammal, och nu kan hon alltså inte säga nej längre.
De som ärvde rättigheterna sa ja, så nu har filmen blivit av. Utan Julie Andrews. Det enda som Pamela L. Travers gillade. Det känns lite snopet på något sätt.

Uppföljaren är mycket mer sockersöt och melodramatisk än originalet, “a spoonful of sugar” räcker inte längre. Man öser på rejält med hela grävskopelass av socker under detta långa melodrama.

Barnen Banks från originalfilmen har blivit vuxna. Huvudperson i den nya filmen är pojken Michael, som nu är en medelålders man med tre barn och ingen fru och trasslig ekonomi. Han riskerar att förlora familjens hus (samma hus som figurerade i första filmen) till banken (samma bank som figurerade i första filmen) och se, då kommer Mary Poppins nedstigande från himlen som en deus-ex-machina för att ordna upp allt.

Filmen Mary Poppins Returns är på många sätt väldigt lik filmen Mary Poppins. Man har närapå plagierat den första filmen, lite som ett karbonpapper där ett vinnande koncept ska kopieras så exakt som möjligt. Det är lätt att sångnummer för sångnummer både se och höra exakt vad som är motsvarigheten i den första filmen.

Även i denna film försvinner barnen till andra världar. I filmen Mary Poppins hoppade barnen genom en kritstrecksteckning på asfalten, den här gången hoppar de in i en vacker mönstrad skål av märket Royal Doulton och upplever äventyr (skålen fanns med även i böckerna om Mary Poppins).

Man känner igen sig hela tiden. Mary Poppins Returns är för Mary Poppins världen vad The Force Awakens var för Star Wars världen — allt ska vara nytt, men allt är egentligen detsamma. Det spelar ingen roll att ungefär 40 eller 50 år förflutit sedan originalen kom ut.

Mary Poppins Returns är också på många sätt lik de populära Paddington filmerna (man har använt sig av en del liknade grepp och samma skådespelare i ett par huvudroller) och den nya Disneyfilmen Christopher Robin som gick upp på bio tidigare i år.

I filmen Christopher Robin har Christopher Robin blivit vuxen, har problem med familjen och med ekonomin (folk ska bli avskedade på hans jobb) och han har förlorat barnasinnet. Det måste han få tillbaka.

I filmen Mary Poppins Returns har Michael Banks blivit vuxen, han har problem med familjen och med ekonomin (han håller på att förlora familjens hem) och han har förlorat barnasinnet. Det måste han få tillbaka.

Och så kommer världens mest kända nallebjörn eller världens mest kända nanny och ställer allt tillrätta igen.

Det här är ett tryggt val för julmys på biograferna – där man får samma film som sist, en gång till.
Fast utan Julie Andrews.

Emily Blunt är förresten brittisk, men hon ger Mary Poppins en väldigt underlig röst i Mary Poppins Returns, en sådan där überbrittisk konstig röst som amerikaner brukar få till ibland när de ska spela britter, “very” låter till exempel som “veddy”. Emily Blunt använder inte sin normala brittiska röst, som hon hade i tidiga brittiska filmer och TV-serier som hon medverkade i, innan hon flyttade till USA. Karaktären Mary Poppins lät i alla fall inte alls så konstig när Julie Andrews gjorde rollen.

Mary Poppins Returns kan mycket väl bli vinterns svar på sommarens Mamma Mia Here We Go Again – ingen bryr sig om vad kritikerna säger, alla kommer att älska filmen i alla fall, för filmen levererar ju musik och mys och en massa människor som sjunger och dansar (och en minimal roll för Meryl Streep!). Fast egentligen handlar filmen om en död mamma och hem som håller på att gå förlorat.

Voilà – där har ni julens stora feelgood rulle!

Önskas en mindre sockrig Mary Poppins historia, rekommenderas Saving Mr. Banks på DVD, med en utmärkt syrlig Emma Thompson i rollen som Pamela L. Travers.

Önskar du höra Julie Andrews ljuva stämma på bio under julhelgen rekommenderas Aquaman!

Skriven 2018-12-24

Skriv ut sidan

Våra partners