LYCKLIGARE KAN INGEN VARA

Regi: Staffan Lindberg
I rollerna: David Hellenius, Helena af Sandeberg, Kjell Bergqvist, Sanna Sundqvist, Adam Lundgren

BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2018-12-21

Tycker verkligen om Staffan Lindbergs tidigare filmer Sommaren med Göran och En gång i Phuket. Det var rom coms med såväl värme, komisk tajming och viss edge. Men nu när han försöker sig på det numera hyfsat beprövade greppet med att låta ett antal människors vägar korsas i samband med kärlekens irrvägar är väl resultatet inte lika klockrent. Värmen finns där för all del, men precis som vad var fallet med Lindbergs förra film Micke och Veronica glimrar det dessvärre bara till tidvis.

Taxichaffisen och aspirerande fotografen Robert är tryggt gift med polisen Josefin. Detta par har även gamla, men inte alldeles bortglömda flammor i kulisserna i form av gifta filmstjärnan Sofia och popsångaren Thomas. Gravida bloggaren Ebba i sin tur är ihop med hockeyspelaren Patrik, men eftersom han inte är överdrivet närvarande rycker Ebbas singelbror Rickard allt som oftast in som hjälpande stöttande hand. Fast när denne oförtjänt blir utskälld av sjuksköterskan Marie ser det äntligen ut att bli fart på kärlekslivet.

Att kärlek mycket väl kan börja med bråk bekräftar för övrigt även Maries granne, den surmulne pensionären Ulf. Efter att ha tillrättavisat hundrastaren Claudia efter noter vaknar det dåliga samvetet. Och de varma känslorna.

Vad mer? Jo, Robert och Josefins tioårige son John kastar varma blickar på kompisen Fatima. Därmed har väl också om inte alla så i alla fall merparten relevanta ålderskategorier fått någon figur att identifiera sig med. Som sig bör i sammanhanget, får man väl säga.

Utöver detta har manusförfattande regissören Lindberg verkligen gjort sitt yttersta för att få in alla nödvändiga ingredienser i den färdiga mixen. Här finns glädje, romantik, sorg, tafatthethet, bitterljuva drag och rent dumskallebeteende. Allt – eller i alla fall det mesta – utfört i kärlekens namn.

Lyckligare kan ingen vara blir dock aldrig roligare än när dramats manliga karaktärer visar sig från sin mest aningslöst korkade sida. Hela tiden. Hockeyfånen Patrik uppträder till exempel alltjämt som ett ansvarslöst barn i en fullvuxens kropp medan självcentrerade popsnöret Thomas aldrig greppat att han faktiskt aldrig pratar om något annat än sig själv. Även när det är dejtardags.

Överhuvudtaget tycker jag nog också de komiska inslagen fungerar bättre än själva kärleksinslagen. Skildringen av det romantiska snedsprånget mellan David Hellenius Robert och Helena af Sandebergs Sofia ter sig i ärlighetens namn tämligen ljummen.

Ändå går det inte att komma ifrån att Lyckligare kan ingen vara trots allt är en rätt trivsam skapelse. De som är svältfödda på sådant här läg slicka i sig det hela utan problem. Fast med detta sagt, Love Actually är knappast hotad i sammanhanget.

Skriven 2018-12-13

Skriv ut sidan

Våra partners