MUSSE PIGG, 90 år

År 1928 lät Walt Disney förevisa 4 filmer med sin och Ub Iwerks skapelse Mickey Mouse i huvudrollen på bio. Ett år senare, år 1929, ynglade sig Musse till 15 stycken filmer sammanlagt. Inalles blev det över 120 filmer tillverkade på Disneystudios, trots att Disney dog redan i december 1966 bara 65 år ung.

Mickey Mouse fascinerade konstnären och musikern Lasse Åberg så pass mycket att han inte bara samlade på allt som hade med Mickey Mouse att göra, utan han började även framställa egen Musse Pigg-konst. I mängder.

Andy Warhol har också återskapat Mickey Mouse i flera av sina verk. Av dessa gillar jag personligen mest Myth, från 1981, som består av 10 silkscreentryck föreställande bland andra Musse Pigg, Jultomten, Superman, Onkel Sam, Dracula, Howdy Doody och den elaka Häxan från Väst.

Lasse Åberg, som inte känner några dubier att kopiera andra kända kommersiella konstnärer, gjorde även sina egna Andy Warhols soppburkar.

En dag stegade en kanske 30-årig man in i mitt arbetsrum på Jönköpings länsteater där jag var anställd som dramaturg. Han sade att han sökte anställning som scenograf på länsteatern. Några arbetsprov hade han inte med sig, ej heller kunde han nämna några tidigare teatererfarenheter. Detta var på slutet av 1980-talet och någon internetanslutning fanns inte på teatern, den fanns ingenstans i hela Sverige, eftersom World Wide Web skapades först under 1990 av Tim Berners-Lee. Han var engelsman men jobbade på den tiden i Schweiz på forskningscentrumet CERN. För allmänheten blev webben tillgänglig först i april 1991.

Jag bad således mannen att återkomma när han hade samlat sina prov i en dossié. Han kom tillbaka cirka en månad senare. Med sig hade han tio kanske tolv teckningar, samtliga exekverade på transparent ritpapper och samtliga avbildade en och samma gestalt, Musse Pigg.

Jag sa till mannen att dessa bilder kunde jag inte godta som ett arbetsprov eftersom det var uppenbart att han knyckte karaktären från Walt Disney och Ub Iwerks.

De namnen var han helt och hållet totalt obekant med, hävdade han.

Några veckor tidigare hade jag bekymmer med en annan arbetssökande. Jag minns hans namn fortfarande, inte minst på grund av att vi hade en gemensam bekant. Den arbetssökande ringde upp mig och undrade om vi kunde träffas på min arbetsplats. Det hade jag ingenting emot. Jag visste att han hade film- och teaterregissörsplaner och att han skrev film- och pjäsmanus. Vad jag inte visste, var med vilken repetitiv, manisk intensitet han skrev dessa. Så när han anlände till Jönköping med sin bil hade han cirka 100 manus med sig, och bad mig att välja det som teatern skulle ta upp på sin repertoar. Jag sade att detta inte kunde låta sig göras, enär mitt anställningskontrakt var tidsbegränsat och jag hade redan en hel del andra arbetsplikter att utföra. Att läsa alla hans pjäser skulle avkräva från mig att försumma någon annan dramatiker. Jag undrade hur kunde han hunnit skriva allt detta, han var ju trots allt bara 10 år äldre än jag. Han sade att han hade en oerhörd arbetskapacitet och att han kunde skriva uppemot fyra pjäser om dagen. Det var mer än jag hann att läsa och göra anteckningar om på en arbetsdag, sade jag, och han tittade på mig för att bedöma om han fick säga det han hade på tungan och så sade han att svenskar alltid föredrog att anställa medelmåttor som på inget vis stack ut ur den kollektiva mängden.

Han återkom dagen därpå och jag fick lov att läsa igenom två pjäser, samtidigt som han tittade på, eftersom, som han uttryckte det, alla andra teatrar sade nej till hans pjäser och han visste att det till 100 procent var uteslutande på grund av att ingen läste dem.

Den första av hans pjäser fattade jag ingenting av, den andra var ännu mer obegriplig. Så det återstod för mig bara att förmedla detta till honom på stället och plats utan att permanent såra hans känsliga konstnärlighet.

Han blev lite mer än lite rasande och sprang in till min och teaterns chef.

Chefen sade att han litade på mitt omdöme men att han samtidigt kunde lova att teatern kommer att läsa hans nya pjäser om han fortfarande känner tilltro till den.

Och mannen började att bombardera mig med nya pjäser. Dagligen. Samtliga intriglösa, samtliga innehållslösa. Till slut, slutade jag svara honom med mina omdömen, men han däremot, slutade inte att klaga på mig hos min chef.

Med detta i åtanke, vågade jag inte bara hux flux att avfärda mannen som ritade Musse Pigg, utan jag tog honom till stadsbiblioteket och visade honom några Walt Disney och Musse Pigg böcker. Det visade sig att han använde sig av exakt samma boktitel som vi tittade i, eftersom teckningar i boken och på det transparenta ritpapperet var till minsta streck identiska.

Mannen blev uppriktigt förvånad och började utan någon som helst ironi eller skrymteri, på fullt allvar hävda, att det måste förhålla sig på det viset att denne Walt Disney, vem han nu än var, helt fräckt knyckt hans skapelse med allt hull och hår.

Jag försökte motargumentera med att när Walt Disney skapade Mickey Mouse år 1928 då var varken han eller ens hans föräldrar födda än…

Det är jag som har skapat denna figur och jag undanber mig att du försöker misstänkliggöra mig för stöld, sade mannen.

Han klagade hos min chef och denne måste verkligen tyckt om mig, eftersom han återigen ställde sig på min sida.

Det har gått mer än trettio år sedan jag mötte teaterpjäsmanusgrafomanen. I dag googlade jag honom. Till dags dato har han inte lyckats sälja eller skänka bort någon av sina skapelser. Men han tror fortfarande på sin skaparkraft eftersom han har ett teater- och filmförlag registrerat på sitt namn. Det har aldrig haft någon omsättning, något som återigen bekräftar att hoppet är det sista som överger människan. Turen kommer säkert vända för honom bara han förlikar sig med att tillhöra den medelmåttigheten som på inget vis sticker ut ur den kollektiva mängden.

Och vad hände med den svenske skaparen av Musse Pigg? Det vet jag ingenting om. Men han kanske fick anställning som kurator på Lasse Åbergs egna Musse Pigg museum.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Skriven 2018-11-17

Skriv ut sidan

Våra partners