BECKY ALBERTALLI, Love, Simon (Rabén & Sjögren)

Love, Simon är nu dubbelt aktuell – som pocketbok med filmomslag och som storfilm från 20th Century Fox. (Ny på DVD och BD idag – med massor av extramaterial).

Har just läst boken. Igen.

På engelska är boktiteln Simon vs. The Homo Sapiens Agenda. Vilket är en cool (albeit något lång) titel, som fångar det faktum att Simon utmanar normen och vad det innebär att vara “normal”.

Den svenska titeln, när boken kom ut för första gången, var Bara Tre Ord. Inte en så lyckad titel. Men de syftar till den passage mitt i boken, när Simon filosoferar att det är ju bara Bara Tre Ord: “Jag Är Gay”. Och ändå kan de förändra hela Simons världsbild, eller snarare: hur andra ser på honom.

Mailar under anonyma alias

Nu har den svenska pocketutgåvan samma titel som filmen: Love, Simon. Vilket är en bra, rak titel, för hela Love, Simon handlar ju om kärlek. Simon älskar sin härliga familj (två systrar och två snälla stöttande föräldrar) och sina coola bästa kompisar (de bildar tillsammans en alternativ inne-klick) och sin hund Bieber… men mest av allt älskar Simon Blue. Blue är en kille som Simon träffat på nätet, på skolans nyhetshemsida, och de har börjat maila varandra under anonyma alias.De två killarna blir förälskade, inte genom fysisk attraktion utan genom intellektuell attraktion. Och de diskuterar grundligt hur svårt det är att komma ut.

Flyger under radarn

Egentligen borde det ju vara så lätt för Simon – hans kompisar och familj är ju alla så coola och stöttande och frisinnade – men Simons image är att vara “normal” och “vanlig” och hans specialitet är att flyga under radarn i high school. Det finns de som är kända för att vara smarta eller sportiga eller konstnärliga eller musikaliska eller dramatiska … Men Simon är inte känd för någonting. Han är bara så vanlig. Men om han kommer ut kommer han inte att vara vanliga gamla Simon längre, då kommer han plötsligt att vara “den där gaykillen”. Det känner sig inte Simon redo för.

Var hör Blue hemma?

Hela tiden letar Simon efter Blue. Vem Är Blue? är den deckarintrig som håller spänningen uppe. Och Simon kommer fram till att han också har fördomar …

Han tänker t.ex. inte på att en gaykille kan finnas bland de populära fotbollskillarna.

Han letar istället efter sin kärlek bland de konstnärliga killarna. För det är ju såna killar som brukar vara gay, eller hur?

Han är överraskad över att Blue är jude (eller halvjude).

Och han tänker inte på att afroamerikaner också kan vara gay … (och att det går att vara både afroamerikan och jude – och gay!)

Istället letar Simon automatiskt efter en potentiell Blue bland de vita killarna och bland killarna i dramagruppen och bland alla killar som har blå ögon … fast Blue har bruna ögon och ledtråden Blue betyder något helt annat … Som läsare ligger man långt före Simon med att lösa gåtan om Blues identitet, men det är ju halva nöjet att se Simon följa efter alla “red herrings” i boken!

Komma ut på egna villkor

Simon tänker komma ut. Men han vill inte bli tvingad, så när en kille avslöjar Simon på skolans nyhetssajt blir Simon heligt förbannad.

Inte för att hans kompisar bryr sig, utan för att han, Simon, inte fick göra valet själv när och hur han skulle berätta.

Det är en viktig sak att tänka på när det gäller Nyheter och Offentlig Handling och Saker som hamnar på Internet eller i olika tidningar och andra media – det kanske inte är någon stor sak. Det kanske inte gör någon skada. Det kanske bara är Tre Små Ord. Men det är i alla fall någons privatliv …

Rätten till ett privatliv

Jakten på att göra ett Scoop och att avslöja folk kan vara väldigt giftig.

Något som Love, Simon tar pulsen på (liksom de populära samtida tonårsromanerna Girl, Online och Eliza och hennes Monster). Anonymitet är underbart – och något som du tar för givet – tills någon plötsligt tar det från dig.

Rätten till sitt eget liv och sina egna val är något som är universellt – något som inte bara gäller vita killar, heterosexuella personer, high school studenter, utan alla. Och det är därför Love, Simon fungerar så bra som roman. Rätten till privatliv. Tre små ord.

Skriven 2018-11-05

Skriv ut sidan