BOHEMIAN RHAPSODY

Regi: Bryan Singer
I rollerna: Rami Malek, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazzello, Aidan Gillen, Lucy Boynton, Tom Hollander, Allen Leech

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-10-31

Bohemian Rhapsody är sagan om en låt, ett band och en man: Farrokh Bulsara. Mer känd som Freddy Mercury.

Bohemian Rhapsody har en hel del gemensamt med en av årets mest populära och mest inkomstbringade filmer – Mamma Mia Here We Go Again. Båda är i grund och botten tragiska filmer som marknadsförs som feelgood. Båda filmerna gör ett effektivt jobb med att marknadsföra klassisk pop- och rockmusik för en ny generation musikfans. Skillnaden är att ABBA har satt punkt för sin karriär, och att alla i ABBA fortfarande lever, medan Queen rockar vidare, med en ny frontman, efter att Freddy Mercury gått ur tiden.

En annan skillnad är att Bohemian Rhapsody är inspirerad av verkliga händelser – och det är Freddy Mercury själv som sjunger i filmen, medan Rami Malek spelar rollen och gör talrösten.

Biopics är en vansklig genre, eftersom det är omöjligt att få in ett helt liv på ett par timmar, och nu ska man även få in ett helt rockbands liv och flera maffiga musiknummer. När det gäller musikfilmer och biopics brukar de ofta fokusera på en heterosexuell kärlekshistoria (liksom många andra filmgenrer) och vanligtvis kommer den stora kärleken in i filmen och ska försöka rädda det manliga musikaliska geniet från hans demoner. Det spelar ingen roll om det är Amadeus eller Walk the Line.

Men när det gäller en homosexuell eller bisexuell huvudrollsinnehavare fungerar inte det greppet.

Filmen fokuserar till stor del på Live Aid galan, och en av alla fakta som ändrats i filmen är att Freddy Mercury fått sin dödsdom redan innan Live Aid galan — på så sätt framstår spelningen som hans magnifika återuppståndelse — i själva verket insjuknade han först två år senare.

Det verkar också hela tiden förutbestämt att Queen ska lyckas som band. Var de verkligen så säkra på sig själva? De slog igenom ovanligt sent i branschen. Men de var så klart ödesbestämda för succé, för så konstrueras en saga.

Den stora behållningen i filmen är musiken och Rami Malek. Man må ha ändrat på de flesta fakta, men man har inte förstört musiken, det låter som det ska låta och det är “rätt röst” som sjunger. Rami Malek går så helt in i rollen som Freddy Mercury, med passion och glöd och kärlek och humor.

Det här är Rami Maleks stora genombrott på bioduken, glöm den lilla rollen i Papillon och den egyptiske mumien i Natt på Museet 1, 2 och 3, det här är rollen som Rami Malek är född till att tolka.

Visst, skådespelare ska kunna ta sig an “alla roller”, men Rami har i intervjuer gång på gång påpekat att han och Freddy har liknande bakgrund och uppväxt, som barn till utvandrare/invandrare. De har båda haft självuppoffrande föräldrar som utvandrar från ett land (där de egentligen trivs ganska bra) och invandrar till ett annat, allt för att ge barnen bästa möjliga utbildning och karriärsmöjligheter. Och i det nya landet ska barnen bli något fint. Ramis föräldrar var så stolta över systern som blev läkare. Och lika stolta över sonen som blev lärare. De blev bekymrade och oroade över den stackars konstnärlige sonen som ville bli skådespelare. Freddys föräldrar hade liknande invändningar och bekymmer. “Vi gjorde alla dessa uppoffringar för att du ska … sjunga? Kan du försörja dig på det?”

När man ser Bohemian Rhapsody inser man att Rami Maleks föräldrar inte har något att oroa sig för. Rami gjorde rätt val – han har en konstnärssjäl och han är född till det här jobbet.

Om jag vore Ramis föräldrar skulle jag snarare oroa mig över den stackars brodern som blev lärare.

Skriven 2018-10-29

Skriv ut sidan