SLASH skivaktuell och ödmjuk inför fansens “sanslösa reaktioner”

Under 2015 började ryktena florera, och strax efter årsskiftet därpå kom nyheten mer eller mindre som en blixt från klar himmel. En återförening av Guns n´ Roses stod i begrepp att bli verklighet med klassiska trion Duff McKagan, Slash och Axl Rose i frontlinjen. Not In This Lifetime…Tour blev det ironiska namnet på den efterföljande turnén, som aldrig verkar ta slut. Det faktum att den förlängts åtta gånger så här långt säger det mesta om succéns omfattning. Med tanke på detta skulle man kunna tro att ingen inblandad skulle ha tid att tänka på solokarriären, men Slash gör sitt bästa. Fjärde soloalbumet Living the Dream kom ut i dagarna, och han har en högst rimlig förklaring till hur det gick till.

Logistik och en ny världsturné

– Det har med logistik att göra, men man måste förbereda allt i förväg, säger han odramatiskt. De andra i Guns vet vad jag vill göra, så på en skala från ett till tio ligger problematiken med det här på en femma.

Gitarristen tillägger att han varit med i gamet så länge att han kan rutinen. Det är inte konstigare än så. Följaktligen kan fansen se fram emot en ny världsturné med Slash och numera ständige sångaren Myles Kennedy och bandet The Conspirators också. Hela två år är det tänkt att man ska vara ute på vägarna denna gång. Mannen med hatten fortsätter således leva drömmen, och det är också titeln på nya skivan.

Ironi och ärlighet i titeln

– Fast Living the Dream är i första han ett uttryck vi använder i bandets inre cirkel. När vi gjort något trivialt och banalt kan någon skoja och säga ”Nu lever jag drömmen”. Sedan kan man se titeln som en kommentar till vad som händer i världen just nu, så på det sättet är den sarkastisk och ironisk också. Samtidigt är det ju så att jag haft förmånen att spela gitarr i trettiofem år, så jag kan ärligt också säga att jag länge verkligen levt drömmen på riktigt.

Aggressivt avslappnat

– Du är ju inte så glad för att beskriva dina skivor, men skulle du hålla med om att den här är en naturlig fortsättning på föregångaren World on Fire?

– Yeah, jag tycker det. Den blickar framåt. Inför inspelningen av Living the Dream gick jag tillbaka och lyssnade på alla mina andra plattor, och det intressanta är att när jag lyssnar på den här känns det som om vi har slagit oss till ro. Det låter aggressivt, men också avslappnat, så det är intressant det där.

Älskar producenten

Bakom spakarns denna gången liksom förra satt Michael Baskette, en herre som även har har namn som Sevendust, Ratt och Myles Kennedys andra band Alter Bridge på meritlistan. Enligt gitarristen var det självklart att han skulle göra en repris i producentstolen den här gången.

– Yeah, vi älskar alla honom. Han är hårt arbetande och någon jag litar på. Han försöker inte bli vår sjätte medlem, men om man letar efter någon som ger input är han den rätte att gå till. Så vi har en bra relation.

Myles arbetar alltid heltid

– Myles börjar nästan bli en lika självklar del av bandet som du själv vid det här laget. Det här är tredje gången han jobbar heltid som frontman för dig. Hur tycker du hans roll i bandet har ändrats genom åren?

– Well, Myles har alltid arbetat heltid, så egentligen har hans roll aldrig förändrats. Det har alltid börjat med mina melodier. Sedan har han skrivit texterna, det har varit så från första stund. Det är aldrig någon stress med honom och resten av bandet. Allting ter sig väldigt bakåtlutat och enkelt. Det blir aldrig något drama. Vi dyker upp, spelar och har trevligt. Som helhet har vi en väldigt stressfri miljö.

Givet att samla bandet igen

Allt annat än stressfri har dock Slash tillvaro med Guns n’ Roses tett sig de senaste åren. Sedan lär för all del allt gammalt groll vara historia i dessa dagar, det var förutsättningen för återförenineng. Men den pressade tidsaspekten talade inte direkt för att soloartisten Slash skulle producera något nytt material ännu på ett tag. Åtminstone inte sett från utsidan som lekman eller vanlig fan.

– Precis, men det var hela tiden min intention att samla The Conpirators igen så fort det gick när Guns tog ett break. I julas tog vi fem månaders paus, och då hängde jag med Brent (Fitz, trummisen) och Todd (Kerns, basisten) först, och byggde sedan på det vi gjorde med Frank (Sidoris, rytmgitarristen) innan Myles kom in i bilden och lade sången. Därefter var vi redo att åka ut på turné igen.

Inget barliv längre

– På tal om turnélivet, så kan jag tänka mig att det skiljer sig en hel del från hur det var på åttiotalet?

– Vet du vad; eftersom jag hållit på med det här så länge känns det som om fötterna står mer på jorden när jag är på turné än när jag inte är det. Nuförtiden sitter jag inte och dricker i en bar varje kväll. Det enda jag gör är gigen, och ser till så att jag får tillräckligt med sömn.

Svårt varva ner hemma

– Till skillnad då mot när du är hemma?

– Ja, då tänker jag bara ”Vad fan är detta” när jag försöker hitta takten och rutinerna. Jag har svårt att varva ner hemma. För saken är den att jag genuint älskar att turnera. Det är en viktig del av mig, så jag gör vad som krävs för att få göra det. Jag ältar inte det negativa, utan ser det mer som en del av helheten.

Bortrest sedan 2010

– Men vad tycker din sambo om att du är borta så mycket?

– Well, jag har i stort sett varit bortrest ända sedan 2010, så det kommer med territoriet. Det var en del av paketet redan från början att det är så. Fast min bättre hälft reser mycket med mig, och barnen är också med ibland även om det inte blir lika ofta. Fast jag gillar inte att vara ifrån dem för mycket.

Ödmjukhet inför succén med Guns

– En av anledningarna till att du varit ute på vägarna så mycket på sistone beror på det enorma suget efter Guns n’ Roses. Det verkar nästan omättligt. Kunde du tro att det här skulle bli så stort ens i din vildaste fantasi?

– Absolut inte. Men det är det största jag gjort. Det har gått otroligt bra, och allt har fungerat utan minsta strul. Vilket säger en del med tanke på att det är Guns vi pratar om. Fast det viktigaste är att vi har fått sådana sanslöst bra reaktioner från fansen. Det gör mig väldigt ödmjuk och tacksam. Dessutom har det varit väldigt roligt. Nej, mer än roligt. Det har varit en vidunderlig resa hittills.

Ett bra liv

– Du låter lycklig?

– Livet är överlag bra. Jag gör vad jag vill, och gör mycket av det, så jag har inget att klaga på. Jag är som lyckligast när jag får spela mycket, komma överens med alla och kan må bra rent allmänt.

Skriven 2018-09-21

Skriv ut sidan