JAN GUILLOU, Det som dödar drömmar sover aldrig (Piratförlaget)

Det som dödar drömmar sover aldrig är den åttonde delen i romansviten Det stora århundradet som kretsar kring familjen Lauritzens 1900-tal. Familjesagan började som bekant när förra seklet var ungt, och genom åren har läsaren fått följa hela familjens äventyr. Fast när den sjätte boken Äkta amerikanska jeans kom berättelsen fokus att hamna på Eric Letang, som är barnbarn till en av de tre bröderna Lauritzen. I förra boken 1968 gick berättelsen lite mer åt vänster då Pragvåren och Neurosedynskandalen stod i centrum för handlingen. Boken avslutades med att Ulrike Meinhof dök upp.

Berättelsen har sålunda nu nått fram till 1970-talet och tar i stort vid där den förra slutade. Mycket kretsar nu kring vänsterterrorn från Tyskland med Baader-Meinhofligan som de största förgrundsfigurerna. I Sverige lider vänstern av bokstavskombinationsbesvär KPML, FNL, PLFP – jag kan fortsätta i alla oändlighet men vad det går ut på är alla olika fraktioner inom vänstern som drar åt olika håll för att hålla solidaritetskampen för det palestinska folket vid liv. Även stödet till Vietnam och Afrikas befrielse är stort, men det är Palestina som är första prioritet. Vår vän Eric, som fortfarande har en bit kvar till advokatyrket och är fortfarande notarie på Juristhuset, är i högsta grad involverad i denna kamp. Liksom hans flickvän och modern till hans son för övrigt.

Denna del av storyn leder fram till bokens huvudstory om IB-affären, som författaren själv var med och avslöjade. Boken tar upp mycket av spioneriet på de egna medborgarna som även idag är aktuellt. Det finns även en del kul grejor som originaltitlen till Heinrich Bölls Katharina Blums förlorade heder var Veronica Palms förlorade heder.

Många av dagens filmer innehåller som många vet sk. påskägg dvs. en bonusscen som kommer efter eftertexterna. Så även här fast i skriven form. Boken avslutas i dess efterord med att en mycket “känd” svensk sjöman blir introducerad för Eric Letang.

Skriv ut sidan