ROGER WATERS, Royal Arena, Köpenhamn den 10 augusti 2018

Efter 25-års väntan släppte så Pink Floyds förre frontman Roger Waters sitt verkligen efterlängtade fjärde studioalbum, om man nu inte räknar Ça Ira. Albumet var något man inte räknat med med tanke på att Roger Waters hade tagit mastodontturnén The Wall runt jorden ett par varv med stop här i Skandinavien vid två olika tillfällen 2011 och 2013.

Pink Floyd nostalgi

Årets turné Us + Them Tour startade i USA redan förra året och fokuserar till större delen av Pink Floyds katalog och inte Rogers solokarriär. Visserligen inkluderar setlistan fyra låtar från den senaste plattan Is This the Life We Really Want? ,men det är albumen Dark Side Of The Moon, Animals, The Wall och Wish You Where Here som är turnéns grundbultar.

Politisk propaganda

Roger Waters hade inget förband. Istället inleddes konserten med en 20 minuter lång videoinstallation med en tjej som satt vid en strand, som morfades in i själva showen till tonerna av Speak To Me när väl konserten kom igång. Därefter följde ett antal välkända Pink Floydalster från ovannämnda album samt även ett par låtar från senaste albumet. Första akten avslutades med Another Brick in the Wall Part 2 & Part 3 där bandet fick sällskap av ett gäng lokala barn som kom in på scenen likt Guantánamofångar iklädda de karaktäristiska oranga fångdräkterna med tillhörande säck över huvudena bara för att strax därefter ta av sig dessa och visa upp sig i t-shirt med ordet RESIST tryckt över bröstet. Det sista som hördes innan pausen var Roger Waters med orden “Resist what?”.

Pausunderhållning

Under pausen pågick ett långt politiskt manifest i vilket Waters förklarar vad han vill att vi ska resa oss upp emot. Det hela inleddes med Mark Zuckerberg och fortsatte med massor av annat. Allt till ljudet av polisradio kravaller etc

Waters gillar inte Trump

Till tonerna av Dogs sattes akt 2 igång och under den växte en enorm replika av Battersea kraftwerk (kombinerat med lång storbildsskärm) längs med hela arenagolvet. Nu blev showen om möjligt än mer visuell, och när låten gick över i Pigs (Three Different Ones) blev det politiska budskapet ännu tydligare (och om man nu råkar gilla Trump var det nog dags att ta en paus…).
När så den gigantiska grisen seglade omkring med budskapet “Stay Human” på ena sidan och med en dansk översättning på andra, “Forbliv Menneskelig” fylldes skärmarna med massor av Trumpcitat för att sen föga förvånande avslutas med orden “Trump is a pig”.

Det nya omarbetade introt till Brain Damage återknöt till tjejen på stranden i början av showen medan återskapandet av prisman från Dark Side Of The Moon” var en fantastisk Eclipse. Därefter blev det bandpresentation och diplomaten Waters avrundade med att ursäkta sin politiska agenda. Not. Waters är liksom inte den som kompromissar.
Som extranummer bjöds kvällens publik på en världspremiär då en ny låt lades in i kvällens setlista. För första gången framfördes Broken Bones, från Is This the Life We Really Want?. Bandet repeterade in låten under eftermiddagen och den fick ersätta Mother.

Bland medmusikerna, som för övrigt nästan är de samma som medverkar på Is This the Life We Really Want? måste Jonathan Wilson lyftas fram. Denne fick nämligen ofta köra leaden, bland annat i Us and Them. Det går nästan att påstå att han fungerade som ersättare för David Gilmourss i dennes sångpartier på det klassiska Pink Floydmaterialet. Samtidigt har Dave Kilminster, den andre gitarristen på scen varit med Roger Waters på de två senaste stora turnéerna, vilket även saxofonisten Ian Ritchie har. Sedan vet det flesta förmodligen inte att körtjejerna Jess Wolfe och Holly Laessig till vardags spelar i Brooklyngruppen Lucius.

Foto: Michael Lindström

skriven 2018-08-11

Skriv ut sidan