MISSION: IMPOSSIBLE – FALLOUT

Regi: Christopher McQuarrie
Skådespelare: Tom Cruise, Rebecca Ferguson, Michelle Monaghan, Henry Cavill, Simon Pegg, Alec Baldwin, Vanessa Kirby, Angela Basett, Sean Harris, Ving Rhames

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-08-03

Tänk att Tom Cruise har hunnit sätta 22 ljus i tårtan sedan han axlade Ethan Hunts mantel för första gången i Brian De Palmas nu 6 filmer långa följetong Mission Impossible. Jag har slutat roa med med att försöka hitta kvarlevor från den populära tv serien från 1968 – 1973 med Peter Graves och Martin Landau som ju en gång grundade idén till filmerna. Här finns fortfarande insprängt några sekvenser om maskering och bluff men till största delen är det action i dess mest fulländade form. Regissören från föregångaren “Rogue Nation” Christopher McQuarrie får förnyat förtroende och sviker inte de högst ställda krav på att få två och en halv timme att verka som en kvarts kafferast.

Cruise flyger och far mellan hustak, flygplan och framrusande bilar som om han aldrig gjort annat och det har han ju inte heller numera. Svunnen är den tid då han försökte smyga sej in i en seriös filmrepertoar typ Valkyria men lika bra är kanske det om han kan hålla den här standarden på sina actionrullar så det inte blir magplask som The Mummy. Det finns som sagt mycket matnyttig action här med både humor och tacksam distans. Fightscenen på en toalett där Cruise och en annan manlig agent får spö av en karateglad japan och räddas av den kvinnliga hjältinnan har den rätta glimten i ögat för att man skall köpa paketet.

Med Bond har vi lärt oss att ju färgstarkare bov desto mer glänser 007 och det gäller för övrigt att actionrullar genom tiderna. Här lyser Henry Cavill genom att hitta rätt tonläge på sin mordmaskin Walker. Hans lakoniska “kan du inte bara dö Hunt” när han försöker slänga ut Cruise från en helikopter spelar nästan i samma division som Goldfingers “jag förväntar mej att ni skall dö Mr Bond”. Själva ramen om kärnvapen som hamnar på glid och vänner och fiender som byter plats är ju närmast bara granen man hänger upp alla färgsprakande ljus i och sådana lyser som sagt med sin närvaro i parti och minut.

Skriven 2018-08-01

Skriv ut sidan