INGMAR BERGMAN – äktenskapsolycka första minnet

Har i sanningens namn aldrig varit en storkonsument av Ingmar Bergman. Jag har förvisso insett hans talang för att gå på djupet i psyket i samband med skildrandet av mänskliga relationer, men jag har aldrig känt mig manad att snöa in på hans samlade verk.

Tidigt schackminne

Fast vissa saker har likväl fastnat. Mitt tidigaste minne av Bergman involverade den stämningsfullt mörka scenen med riddaren som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet. Ett inte särskilt sensationellt tillkännandegivande, får man förmoda.

Fascinerande krisdiskussioner

Däremot måste det nog betecknas som en högoddsare att Scener ur ett äktenskap blev mitt första riktiga Bergmanupplevelse. Särskilt som jag bara var tolv när denna tv-serie rullade på det dåvarande tv-monopolet 1973. Ändå fastnade den i medvetandet. Trots min unga ålder var det lätt att fascineras av Erland Josephsons och Liv Ullmans äktenskapliga krisdiskussioner utan att kunna sätta ord på varför.

Känslomässiga analfabeter

Fast när jag långt senare i vuxen ålder återsåg serien blev allt mycket klarare. För visst är det fantastiskt att två så mogna, begåvade och utbildade individer med förmåga att uttrycka sig så välformulerat därtill, kan prata så mycket utan att egentligen säga något för att nå pudelns kärna i sin relation. Känslomässiga analfabeter har Bergman själv betecknat sina karaktärer som, och däri ligger ju igenkänningsfaktorn för alldeles för många.

Skriven 2018-06-20

Skriv ut sidan