TARJA fann styrka i avskedet från Nightwish

Tarja Turunen kommer för evigt att vara associerad till Nightwish, det mångmiljonsäljande gotsymfoniska metalbandet hon var med och bildade i mitten på nittiotalet. Men sedan ett drygt dussintal år tillbaka är klassiskt skolade sångerskan soloartist och när en solokarriär som går från klarhet till klarhet. Genom åren har hon frigjort sig från sin egen skapelse, breddat sin musikaliska bas och blivit stjärna i eget namn utan att någonsin kompromissa. Det är alltså inte konstigt att den fyrtioåriga finskan är stolt över vad hon åstadkommit så här långt i eget namn.

Tvivel och sorg

– Nej precis, myser hon. Fast i början visste jag inte vad jag kunde förvänta mig. Jag hade ingen aning om någon var intresserad av mig och det som fanns i mitt hjärta. Det fanns mycket tvivel inom mig, men alla sådana känslor försvann när jag hade släppt min första skiva. Min publik kände verkligen min sorg, och det hjälpte mig mycket att de fick se den.

Sorgen Tarja pratar om syftar förstås på det avpolleterande via ett öppet brev, som hennes dåvarande bandkollegor sände ut i oktober 2005. Fast i ärlighetens namn är Nightwish långt ifrån det första ämnet på agendan för henne. Det vore således synd att påstå att sångerskan ältar gammalt groll. Man förstår förvisso att denna trista episod alltjämt finns där någonstans i bakhuvudet. Inte minst medger hon gärna att hon fick stora svårigheter att lita på någon igen långt efter avskedandet var ett faktum. Fast i slutänden pratar hon ändå mycket hellre om sin diverisfierade karriär och den frihet som också blev en realitet i samband med hennes solokarriär tog sin början.

Full frihet och ansvar

– Tidigare var jag sångerskan som gav ett ansikte och röst till ett band. Det gav mig en en chans att vara den jag är idag, men allt är annorlunda idag. Nu när jag är själv kan jag uttrycka mig och pröva mina vingar på ett helt annat sätt. Det är bara jag som har ansvaret för allting, och ingen kan ställa mig till svars. Det är en härlig känsla, men det är samtidigt mycket jobb, jag har alltid väldigt mycket att göra.

– På tal om det här med ansvar. Du har ju breddat dig en hel del sedan du blev soloartist, inte minst hoppar du en hel del mellan metal och dina klassiska rötter. Oroar du du aldrig för att folk inte ska acceptera dina musikaliska äventyrligheter?

Vill utmana fans och sig själv

– Det finns purister överallt, vilket är förståeligt. Folk vill höra sådant de känner igen. Men för egen del behöver jag konstant utmaningar, och det gäller både privat och professionellt. Jag vill bli en bättre sångerska och textförfattare, det tar aldrig slut. Men visst, jag tar stora risker. Jag vill alltid erbjuda mina fans något nytt, jag vill utmana dom också.

Mer proggorienterat

Med andra ord kan alla intresserade förvänta sig nya utmaningar någon gång nästa år. Då är det nämligen tänkt att Tarjas nya album ska släppas. Detta blir hennes femte metalalbum eller åttonde totalt om de klassiska ditona räknas in, och den kreativa processen har redan påbörjats. Femton sånger ska komponeras, och vokalissan utlovar redan nu ett mer proggorienterat verk.

Känsla för det ”korrekta”

– Ja, jag vill inte vara för uppenbar. På sätt och vis både älskar jag och hatar sådant på en och samma gång. Det är något jag kämpar mycket med eftersom det är svårt att ta sig ut den box jag fått lära mig att arbeta i när jag studerade klassisk musik. Samtidigt har jag faktiskt försökt göra det på det ”korrekta” sättet, men sedan kom jag fram till att det som känns bra också är det mest korrekta.

Starkare röst än någonsin

Korrekt eller inte, Tarja har oavsett vilket något andra i den symfoniska metalvärlden inte har. Det är förstås den stora rösten som åsyftas. Sångerskan är sopran, och hennes register täcker in tre oktaver. Inte utan stolthet påpekar hon på en rak fråga att hennes pipa är starkare än någonsin.

– Det är för att jag övar dagligen. Det är vitalt för mig att utvecklas som klassisk sångerska eftersom det hjälper mig att sjunga metal på ett friare sätt. Om en operasångare sätts att sjunga rock låter det ofta konstigt, men jag har övat och lärt mig göra det på mitt sätt. Det låter inte som om jag har en potatis i munnen.

Nighwish-avsked gav styrka

– Du låter överlag väldigt positiv. Jag misstänker att du fått perspektiv på hur allt ändade med Nightwish vid det här laget?

– Well, det är klart att det var smärtsamt då, men vi har alla växt upp nu. På samma gång är det självklart inget jag skulle vilja gå igenom igen. Det var väldigt tufft, det var något jag aldrig förväntat mig. Det tog mig flera år att komma över det. Jag tappade självförtroendet och litade inte på någon. Men till slut insåg jag också att jag måste kasta mig in i något nytt för att komma vidare. Så i slutänden tror jag att det gjorde mig starkare. Det är nog det jag lärde mig av allt det här.

Skriven 2018-05-29

Skriv ut sidan

Våra partners