DAN BUTHLER & DAG ÖHRHOLM, Uppståndelsen (Lind & Co)

Vår svenske favoritpsykopat Christoffer Silfverbielke är tillbaka, och den här gången är han i det närmaste ensam huvudrollsinnehavare, herre på täppan, spelar solo förstafiolen eller vad ni vill. Hans värste fiende, den deppige och nersupne kommisarien Jacob Colt, numera placerad vid Europols högvarter i Haag, medverkar således endast sporadiskt.

Totalt fokus på Silfverbielke

Och inte mig emot. De senaste böckerna i bokserien har ändå varit intressantast och roligast när man fått ta del av Silfverbielkes senaste djävulskap fullt ut. Fast när detta verk tar sin början ser det förstås inte så bra ut för vår favorittosing. Eftersom hans förmögenhet har blivit fryst av myndigheterna har han tvingats inta rollen som boytoy åt Mary Jo Chaplain, en åldrande amerikansk änka av det storvuxna formatet han träffat i Pattaya.

Äcklad av ny partner

Silfverbielke äcklas av sin nya partner på alla de vis, hon är trots allt såväl korkad, och högljudd, som fet och ignorant på en och samma gång. Men som alltid i denna man värld är hinder till för att överbryggas på de mest utstuderade vis, och han har etthundrafemtio miljoner skäl att fixa biffen. I dollar alltså.

Frågan är bara hur, men som vanligt har Silfverbielke en genomtänkt plan för att lyckas, och vägen mot målet präglas givetvis av lite typisk ”städning” av det välbekanta slaget vad gäller jobbiga och oönskade individer som kommer i hans väg.

Plan ändar i cliffhanger

Vägen går från Thailands lyxiga turistträsk via advokatproblem i Los Angeles och en ny avancerad plan på plats i Karibiern med mänskliga offer i potten, som ska ta honom till samma höga ekonomiska nivå som då det begav sig.

Hur det slutar? Det gör det inte. Alltihop ändar i en cliffhanger. Fortsättningen får den (läs)sugne i likhet med undertecknad vänta på tills nästa bok Kejsaren ser dagens ljus i inbunden form någon gång i sommar.

Fullt logiska vansinnigheter

Irriterande på ett vis, förstås, men denna reaktion utgör samtidigt en bekräftelse på att Buthler & Öhrlund fortsätter hålla stilen och kvaliteten på en hög nivå. Detta i sin tur har förmodligen framförallt att göra med att de alltjämt har roligt när de sitter och kommer på nya satanstyg för Silfverbielke att ta itu med. Det hela känns inspirerat, helt enkelt. Jag upplever att författarduon verkligen njuter av att borra sig in i Silfverbielkes sjuka hjärna och låta honom tänka saker man inte ens får andas om i möblerade rum, och därefter sedan låta honom agera i enlighet med dessa. För det som är vansinnigt för oss normala är bara fullt naturligt och logiskt för Silfverbielke, och det är förstås däri fascinationen ligger.

Skriven 2018-04-30

Skriv ut sidan