ANNE-MARIE, Stora Vega, Köpenhamn den 11 april 2018

Det vore synd att påstå att Anne-Marie Rose Nicholson är i närheten av att vara någon superstar än. Ändå är hennes meritlista smått imponerande. På bara fyra år har hon haft ett dussintal hits av varierande dignitet på egen hand eller i samarbete med andra artister. Fast lustigt nog har brittiskan inte varit redo att släppa ett album förrän nu, i slutet på månaden ser debutverket Speak Your Mind dagens ljus.

Puff av albumrelease saknades

Vilket är på tiden eftersom hennes pågående Europaturné nu är i det närmaste över. Fast en fråga att ställa sig är förstås då om det inte varit bättre om skivan kommit ut innan turnévändan började. Det ligger i alla fall nära till hands att undra. Jag tror nämligen konserterna hade behövt en puff i form av mer ny musik. På Stora Vega hade enligt uppgift endast femhundra personer löst biljett, så en viss boost hade inte skadat. Sedan må albumet inte vara ett överdrivet relevant eller stort format hos många i dessa dagar, men det ger ändå viss tyngd åt en artist.

Begränsad artistisk tyngd

Artistisk tyngd rent konstnärligt är dock en annan sak, och sådan har väl inte Anne-Marie i några direkta mängder än även om hon har en del vettigt att säga om unga kvinnor och vikten av att vårda självkänslan och stå upp för sig själva i ohälsosamma relationer. Däremot är hon en tämligen lovande artist med en sprudlande personlighet. När hon struttade runt med ett smittande leende på scengolvet i måndags kändes det imaginära flickrummet från tonåren inte långt borta om man säger så.

Starka popess

Ja, också finns det redan en hel del starka popess med i sångkatalogen, förstås. I Vegas stora salong lyste sådant som refrängstarka Alarm, söta balladen Perfect, superhiten Rockabye och Ciao Adios, om en otrogen knöl som välförtjänt avfärdas av sångens jag på ett självklart programenligt sätt.

Karibisk dialekt

Värt att notera är också vokalissans flirtande med grimen, denna i det tidiga milleniet så hippa genre, där inspiration drogs från dancehall, ragga och för all del också hip hop. Fast eftersom Anne-Marie inte är i närheten av att vara hardcore, så kryddar hon bara sina sånger med lite toastande och karibisk dialekt när det passar. Som i barnramseaktiga Bad Girlfriend, allsångsfesten Trigger och avslutande Friends. Charmigt, tycker åtminstone jag, och betydligt roligare än något en given förebild som Rihanna åstadkom på sitt senaste tungrodda mörka verk Anti.

Artist under utveckling

Summa summarum talar vi i termerna småtrevlig popkväll med ungdomliga förtecken med en artist under utveckling och uppbyggnad. Vilket inte är det sämsta. Efter att ha skådat detta gig är jag i alla fall hyfsat övertygad om att Anna-Marie med fortsatt hårt arbete och lite flyt kan klättra vidare på karriärstegen. Potentialen finns där ju.

Skriven 2018-04-12

Skriv ut sidan