KATARINA WENNSTAM, Gänget (Bonnier Pocket/Albert Bonniers)

Katarina Wennstam är en flitig dam. Efter att har arbetat som kriminalreporter på SVT till 2007 och skrivit ett par böcker om våldtäkt, Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman har hon skrivit tio romaner. Gänget är den senast att släppas på pocket, och precis som så ofta tidigare märks engagemanget för kvinnliga offer i brutala brottssituationer även här. På vilket sätt ska dock inte avslöjas för att inte förstöra spänningen, men som min gamle far brukade säga: det är en djup sak. Eller i alla fall långt ifrån en grund sådan.

Hemlighet från det förflutna

Fast till stor del kretsar handlingen kring ett gäng. De var i alla fall ett kompisgäng på gymnasiet, som gjorde det mesta tillsammans. Idag tjugo år senare umgås de fortfarande utan att för den sakens skull stå varandra särskilt nära längre. Inte egentligen. De träffas för all del och spelar innebandy varje vecka, men det är något ur det förflutna som gnager och skaver i relationerna utan att någon någonsin pratar om det.

Ett oförklarligt mord

Fast när en i sällskapet hittas brutalt mördad i en tunnel bara ett stenkast från där gänget då det begav sig brukade ägna sig åt fylle och åtminstone vid ett tillfälle inte lika oskyldiga ”nöjen” börjar den bräckliga fasaden gradvis rämna. Frågan kommisariekollegorna, den sjukskrivna Charlotta Lugn och Mats Hjörne initialt ställer sig är; varför har någon velat mörda denne till synes oklanderlige familjefar? Å andra sidan är ingen av dem dummare än att de inser att det ligger en hund begraven i den närmaste kompiskretsen.

Samtidigt blir advokaten Shirin Nouri motvilligt inblandad i fallet via sin bästa gamla väninna, som råkade vara gift med mordoffret. Lika motvilligt hamnar hon även mitt i en skitstorm när hon i egenskap av Iranbördig och framgångsrik blir måltavla för en smutskastningskampanj från en högerextrem sajt.

Raka spänningspuckar med sidospår

Spänningen som kan anas av detta upplägg byggs sedan upp via raka och faktiskt inte överdrivet förutsägbara puckar. Säga vad man vill, men Wennstam är effektiv i sitt berättande. Fast sedan vill hon ju även försöka avhandla de ämnen som ligger henne närmast om hjärtat. Såsom misshandlade kvinnor och svinen de fortsätter leva med även efter både första, ”sista” och den därpå nästkommande snytingen. I boken utgör detta ett sidospår, som egentligen är på tok för långt med tanke på välbefinnandet för huvudhistorien. Särskilt som detta stickspår egentligen bara förvandlas till en sorgligt välbekant slice of life historia utan slut. Trovärdig är denna del dock utan tvekan, det ska jag villigt erkänna.

Onödigt parodisk skildring

Riktigt samma sak kan knappast sägas om avhandlingen av alternativ media på nätet. Här kan jag tycka att Wennstams skildring av påhittade Sanna Nyheter är väl karikatyraktig med tanke på den i övrigt seriösa och nyanserade berättelsen, Wennstam har helt enkelt valt att ignorera att det trots allt finns nyanser även i helvetet, och bara trampat gasen i (parodi)botten.

Då ska ändå villigt erkännas att jag själv för egen del hyser inte så lite antipatier mot den här typen av sajter. Inte minst för deras vårdslöshet med sanningen. Sedan må jag tidvis också vara kritisk mot de etablerade mediernas ovilja att stå upp för självklara demokratiska värden och egna traditioner av rädsla för att trampa företrädarna för vår till storleken andra största religion på tårna. Men det är förstås en helt annan sak.

Överraskande twists

Fast bortsett från dessa inslag då den samhällsengagerade folkbildaren och tyckaren i Wennstam i mitt tycker får breda ut sig väl mycket på bekostnad av själva mysteriet och den röda tråden får man väl säga att historien flyter på mer än tillfredsställande. Spännande är det här nämligen utan tvekan, och inte är det hela utan twists heller, snarare tvärtom. Jag blev definitivt överraskad mer än en gång. Vilket förstås är ett gott betyg.

Skriven 2018-03-20

Skriv ut sidan