Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Måns Månsson och Axel Petersén
I rollerna: Leónore Ekstrand, Christer Levin, Christian Saldert, Olof Rhodin, Carl Johan Merner
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2018-03-16
Det finns filmer där enstaka skådespelare lyser betydligt starkare än själva filmen. Toppen av ingenting är en sådan. Leónore Ekstrands genuina naturlighet är nämligen utan tvekan det bästa med Toppen av ingenting, en film som i sitt sökande efter udda uttryck tappar bort tydligheten i historien. Vilket vid närmare eftertanke säkert är poängen. Det här är trots all en rulle med art housevibbar, och då ska tittaren inte bara kunna få allt serverat på silverfat. Å andra sidan är det svårt att engagera sig fullt ut om oklarheterna är för många och berättande flyter ut och blir ofokuserat.
Nojet har levt ett glatt och festfyllt liv i utlandet, men nu befinner hon sig på hemmaplan. Den åldrige pappan har gått bort, och bland arvegodset finns en fastighet som sett sina bästa dagar. En kassako är det likväl, spekulerar Nojet i sin enfald. Fast att sälja fastigheter är inte det lättaste i en värld av svartkontrakt, lögner, mutpengar och brutna löften. Särskilt inte när den involverade närmaste släkten gör sitt bästa för att motarbeta processen.
Ser man bara till själva historien hade Toppen av Ingenting kunnat bli vad som helst, inklusive ett starkt drama om mygel, en spännande thriller om kvinnlig hämnd, en galen komedi om idel udda karaktärers tokerier eller kanske en film om närkontakt av den föga romantiska graden på äldre dagar. Eller rent av alltihop på en och samma gång. Inte minst för att regisserande manusförfattarna Måns Månsson och Axel Petersén – som tidigare gav Johannes Brost en Guldbaggebelönad roll i Avalon – planterar dramatiska frön av alla de slag längs vägens gång. Dessvärre har duon valt att gå en annan väg, och den kan beskrivas som grynigt vardaglig och onödigt fragmentarisk slice of life i bokstavlig extrem närbild för de närmast sörjande.
Skriven 2018-03-13
