TOMB RAIDER

Regi: Roar Uthaug
I rollerna: Alicia Vikander, Dominic West, Walton Goggins, Deniel Wu, Kristin Scott Thomas

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-03-16

Har i ärlighetens namn inte skådat Vågen, katastroffilmen som blev regissören Roar Uthaugs biljett till Hollywood. Däremot har jag sett hans hårda vildmarksaction Escape och den effektiva slasherfilmen Kallt byte, och vet mannens kapacitet. Med andra ord verkar det bara logiskt att norrbaggen fått förtroendet att regissera Alicia Vikander på fartfyllt blockbusterhumör i en roll få nog förväntat få se henne i. Frågan är bara varför filmbolaget valt att damma av franchisen just nu så här femton år efter andra och sista smått avslagna filmen med Angelina Jolie i titelrollen? Inte vet jag. Har aldrig någonsin hört någon som suktat efter en reboot, men kanske går dataspelshjältinnan trots allt en ny vår till mötes med Vikander framför kameran. Sedan kan förvisso det här knappast karaktäriseras som fantastiskt, men å andra sidan har det hela trots allt sina kvaliteter ändå.

Till skillnad mot i Joliefilmerna serverar upphovsmännen här initialt en kort ursprungshistoria. Således arbetar Lara när handlingen tar sin början som cykelbud med påver ekonomi i hemstaden London. Egentligen är hon välbärgad, men eftersom hon konsekvent vägrat erkänna sin sedan sju år saknade far som död ligger det ansenliga arvet i träda.

Detta är den oväntat realistiska upptakten. Men sedan blir det åka av. För Lara tror självklart att fadern alltjämt lever, och tänker börja leta där han senast sågs. Alltså bär det iväg till en avsides belägen ö i Japanska havet där det påstås att den grymma härskarinnan Himiko styrt sitt folk med svart magi en gång i tiden. I bakgrunden lurar även en mystisk organisation som vill utnyttja dessa onda krafter för sina eget tvivelaktiga syften, något Lara får erfara den hårda vägen när hon följer i pappans spår ända in i den livfarliga gravkammaren där Himikos lik ligger begravt.

Det ska villigt erkännas att upplösningen i Tomb Raider är kraftigt influerad av, för att inte säga kopierad från Indiana Jones universum. Skamlöst? Kanske det, men spänningen finns där onekligen, så än sen då. Sedan tycker jag nog både detta inslag och en del andra actionsekvenser är både fartfyllda och snyggt iscensatta. Inte minst en svettig cliffhanger med Lara inuti ett flygplansvrak på väg att dimpa ner i ett vattenfall imponerar.

Som helhet vore det dock synd att påstå att Tomb Raider är någon klassiker i sin genre. Kompetent och snyggt genomförd är filmen förvisso, men den är också dessvärre en aning jämntjock och standardmässig. Fast alla äventyrssugna kan för all del ändå utlovas en god berg- och dalbanetur av det inte alltför hårdkokta slaget med en uppumpad och rent allmänt tilltalande Alicia Vikander i centrum.

Skriven 2018-03-15

Skriv ut sidan