JESPER BINZER: “D-A-D har gett mig allt, vi kommer aldrig att lägga av”

De är inte bara ett av Danmarks absolut mest långlivade band, utan också möjligen det mest framgångsrika innan Volbeats massiva genombrott tidigare det här decenniet. Namnet är givetvis D-A-D, och genom hela den trettiosex-åriga karriären har Jesper Binzer troget stått i fronten utan att någonsin varit i närheten av några större utsvävningar vid sidan om. Fast uppenbarligen är det aldrig för sent att kasta sig loss. Nyligen släpptes sångarens debutverk Dying Is Easy, och inom kort väntar den första turnén på egen hand. Överraskande, tycker många, och han är själv lika förvånad.

– Ja, faktiskt. För fjorton månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle göra något sådant här. Men D-A-D hade inte haft semester på länge, och då ville de andra vara lediga medan jag tyckte vi skulle göra ny musik. Fast eftersom jag har AD/HD var jag tvungen att få ut något direkt.

Oplanerat album

Att solosessionerna skulle resultera i ett helt album var dock inget Jesper hade räknat med. Däremot medger han gärna att sångerna kom väldigt lätt. Lyriken och rytmen kom först till respektive låt, och sedan rullade det bara på, menar han. Allt gick ”j-vligt snabbt”, och tanken att ringa någon av bandkompisarna föll honom heller aldrig in.

– Nej, det gjorde det inte. Jag tänkte att nu får jag stå mitt kast. Om jag nu påbörjar det här får jag se om jag kan klara av att avsluta det på egen hand också. Jag tänkte, det får bli som det blir. Så jag tog alla besluten själv. Till skillnad mot i D-A-D då, i bandet tycker alla hela tiden.

– Hur skulle du vilja beskriva Dying Is Easy för någon som hängt med dig och D-A-D från början?

Ingen ironi solo

– Jag skulle vilja säga att det till skillnad mot D-A-D, så finns det ingen ironi i det jag gör. Det här är lite mer på allvar. Sedan finns där en del riffrock på min skiva också precis som på bandets plattor, men här finns också sånger som är mer åt singer/songwriterhållet. Tanken med D-A-D är att vi ska pröva ny musik och utforska konsten. Det jag gör själv är mer traditionellt.

Men bortsett från de eventuella musikaliska skillnaderna är det lätt att se Jespers soloförsök som att börja om från början, men det vill han inte direkt hålla med om. För när D-A-D turnerar runt om i Europa har de ändå mest bara varit som ett rockband, vilket som helst. Framgångarna har liksom aldrig varit av samma dignitet där, som i Skandinavien, och därför är spelställena också mindre.

Ingen engångsgrej

– Det kommer att vara samma känsla och grej att åka ut själv nu. Så det ska bli roligt att spela på mindre ställen. Sådant älskar jag, jag sätter pris på folk som verkligen känner till låtarna. Men jag älskar såklart att spela på stora konserter också. På så vis får jag uppleva ”The best of both worlds”.

– Men tror du att soloutflykten är en engångsgrej eller kommer det att bli en fortsättning vad det lider?

– Det känns som om det kommer att vara en del av mig i framtiden, och det tror jag bara är bra för D-A-D. Å ena sidan kan jag ta med mig nya idéer till bandet. Samtidigt har jag någonting att fokusera på när de andra inte vill vara aktiva, så jag kan få utlopp för min energi.

Jeansdesign och radiogig

Fast det renodlade musikutövandet är inte det enda Jesper sysselsätter sig med. Vid sidan om musiken har han de senaste åren även ägnat sig åt att designa jeans och vara värd för en radioshow hemma i Danmark kallad My Rock, My Way.

– Jeansgrejen var skoj. När man är kändis i ett litet land är det många som vill att man ska sälja deras produkter, och jag tackar nej till det mesta. Men så dök det här med jeansen upp, och då tänkte jag att det kunde vara kul. Jag sade hela tiden till dem att de skulle vara tajtare ha ha.

Radiogiget å sin sida är något Jesper ser som bra för kreativiteten. Det faktum att han ska sätta ihop en spellista själv varje vecka gör att han håller sig ajour och får en klar bild över det bästa av det senaste. Sångaren karaktäriserar denna sidosyssla som ”j-vligt kul”. Fast i slutänden kommer givetvis D-A-D alltid i första hand, och i dagens läge är det givet att han börjat fundera på en ny skiva. Hela sju år har förflutit sedan senaste albumet. Det är på tiden att en ny ser dagens ljus.

– Precis. Jag var riktigt frustrerad över det där redan när det gått fyra år. Men den kommer när den kommer.

Som ost och mjölk

– Du verkar fortfarande väldigt engagerad när du pratar om D-A-D. Vad betyder bandet för dig personligen nuförtiden? Är det lika rolig som det var när ni började?

– Ja, helt säkert. Bandet är en del av mig. Vi kommer aldrig att sluta. Det har gett mig allt, och därför känner jag ett ansvar att vara produktiv. För jag tycker rock ska vara som ost och mjölk, den ska vara färsk. Det är viktigt att den speglar sin samtid, så vi får aldrig bli ett nostalgiband. Sådant där kommer med åldern, därför frågar vi oss hela tiden vad det är vi vill vara.

Vägrade nedläggning

– Så ni har aldrig funderat på att lägga av?

– Nej, men vi hade jätteproblem i Danmark med en jättestor turnésatsning 2002 som blev ett totalt fiasko. Det kunde varit ett bra tillfälle att lägga ner, men i slutänden hade ingen lust att göra det.

Av detta äventyr lärde sig kvartetten ett och annat den hårda vägen. Stora summor pengar pumpades in som de aldrig någonsin fick tillbaka.

– Ja, men samtidigt får vi aldrig fastna i en ”comfort zone” där vi gör samma saker idag som igår. Vi i bandet skall styra D-A-D, inte varumärket.

Skriven 2018-02-06

Skriv ut sidan

Våra partners