THE POST

Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Meryl Streep, Tom Hanks, Alison Brie, Matthew Rhys, Bradley Whitford, Bruce Greenwood

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-01-26

Jag förmodar att det är ett extra bonus att ha varit i USA under de tubulenta Vietnamåren på 60- och 70-talet när man dagligen kunde läsa och i tv följa Richard Nixons öden och äventyr. Långt innan bilan gick med Watergate trängdes skeletten i “tricky Dicks” garderob. Även om titeln “The Post” har Washington Post i tankarna så var det i verkligheten New York Times som satte tänderna i militäranalytikern Daniel Ellbergs hemligstämplade rapport om och kring USAs inblandning i Vietnams angelägenheter. Det var faktiskt redan Truman via Eisenhower som Kennedy med sina observatörer som krattade i manegen för Lyndon Jonson som fastnade i den smet som sedan Nixon fick hantera efter bästa förmåga.

Texterna i Ellbergs rapport handlade om relationerna mellan USA och Vietnam mellan 1945 – 1967 signerad försvarsministern Robert McNamara och aldrig presenterad för vare sej president Johnson eller utrikeminister Dean Rust. När Nixon blev president lades locket på men öppnades med buller och bång när Washington Post efter mycket vånda bestämde sej för att agera. Steven Spielberg älskar att gräva i amerikans politiks mörkaste skrymslen och han gör det med både hjärtat och hjärnan till hjälp. Hjärtat därför att han önskar se sitt USA ta itu men sitt mörka förflutna och hjärnan därför att han vet att historien måste berättas underhållande så att även de som inte har politik som första gren hänger med. Får han sedan två superstjärnor som Tom Hanks och Meryl Street att leverera blir det naturligtvis “bulls’s eye”.

Streep spelar tidningens ägare Katharine Graham som 40+ och utan arbetslivserfarenhet plötsligt efter sin mans självmord står med en tidning på halsen. På 70-talet var det få kvinnor i chefsstolarna och runt henne naturligtvis män som visste bäst. Katharine växer med uppgiften och det är också hon som håller i yxan när rapporten såg dagens ljus. Tom Hanks spelar redaktören Ben Bradlee med sedvanlig charm och karisma varför Spielberg naturligtvis aldrig hade kunnat tillföra den här historien samma allmänna intresse om inte teamet Hanks & Streep hade dominerat varje scen de är med i utan att göra det på den andras bekostnad.

Om man skulle avrunda med filmens och alltså Spielbergs intentioner får det bli att pressens frihet och rättighet att förmedla det aktuella tillståndet i ett land aldrig får ifrågasättas. Detta faktum står nästan i eldskrift på himlen i dessa dagar när så kallade “fejkade nyheter” blivit vardagsmat. Skulle tro att minst en av dem får en Oscar när den dagen kommer, och bägge är väl värda det om det nu skulle sluta med storslam.

Skriven 2018-01-25

Skriv ut sidan