MARTIN SHORT med DAVID KAMP, I Must Say (Harper)

För oss svenskar förknippas Martin Short enbart med John Landis tramseriklassiker Three Amigos och vännen Steve Martins Brudens Farrullar. Eller möjligen för Gremlinsregissören Joe Dantes 24-timmarsjakten med en ung hunkig Dennis Quaid i huvudrollen. Fast det vore grymt orättvist att bara koka ner hans karriär till denna kvartett filmer. För den här sprallige kanadensaren har haft framgång på såväl tv som på Broadway och i egenskap av komiker i diverse sammanhang, inklusive Saturday Nigh Live och dess kanadensiska motsvarighet Second City Television.

En rolig bladvändare

För övrigt har jag skådat mannen två gånger i showsammanhang i Las Vegas. Den första var solo med sin ständige pianist Jeff Babko, för ett knappt decennium sedan och den andra gången i somras tillsammans med Steve Martin. Givetvis var han lysande båda gångerna. 65-åringen är nämligen en sann entertainer, som både har kvickt sofistikerat bett i replikerna och ett uttrycksfullt skojigt kroppsspråk.

Allt detta förmedlas för övrigt i denna biografi med emfas.Det här är nämlgen överlag en både lättflytande och rolig bladvändare, som är svår att lägga ifrån sig när den väl öppnats. Short berättar sin historia utan krusiduller. Då och då kommer en ”paus” om och med sina karaktärer, typ den odräglige intervjuaren Jimmy Glick eller obegriplige bröllopsplaneraren Franck, men annars är det här ett tämligen rakt berättat showbizöde, om än med en del små hopp i ”handlingen”.

Låtsasshowande och showbizliv

Läsaren får följa honom från låtsasshowandet i sitt pojkrum på vindsvåningn i föräldravillan hemma i Hamilton Ontario och de första stegen i amatörteatersvängen via första breaket i Second City Television vidare till Saturday Night Live, Hollywood och succén på Broadway.

Att Short levt ett fullödigt showbizliv råder det alltså ingen tvekan om. Ändå har han aldrig fått den stjärnstatus han kanske borde fått. För som han själv säger, historien är full av ”kunde-, skulle- och bordeögonblick. Som då han nobbade en stor roll i Bosom Buddies, komediserien som visade sig vara ett viktigt steg på vägen i karriären för Tom Hanks. Kanske kunde han också blivit fast i laguppställningen till Saturday Nigt Live tidigare, men ”det stod inte i stjärnorna”. Och när chansen till en filmkarriär väl blev verklighet fann filmerna inte sin publik. För tvärtemot vad myten säger blev vare sig Three Amigos eller 24-timmarsjakten några större framgångar medan de betydligt mindre kända Cross My Heart och framtida kultfilmen Clifford mer eller mindre kraschade.

Yrkeslivet inte allt

Fast till saken hör förstås också att Short inte velat binda sig till hundrafemtio procent till sitt arbete. Yrkeslivet är förvisso en stor del av livet, men det är inte allt. När pressen blev för stor på Saturday Night Live bestämde han sig till exempel för att hoppa av tåget efter bara en säsong. Ändå får det här sägas vara en man som på alla sätt förkroppsligar showbusiness. Mångsidigheten är självklart uppenbar, och det officiella hantverket sköts med inspirerad bravur. Dessutom finns här inga skandaler eller skelett i garderoben som tar bort uppmärksamheten från det yrkesmässiga på scen och film.

Skrattframkallande skämt

Bilden av honom som en snabbtänkt uppspelt spelevink med tydlig smartness är grundmurad vid det här laget, och givetvis bjuds man i denna bok på idel skrattframkallande skämt och formuleringar av det slag man blivit van vid i hans sällskap. Som den om jättesockan han envisades med att ha på sig för att täcka genitalierna i samband med en filminspelning. Den var ”av den sort som brukar hängas ovanför öppna spisen till jul” . Eller den där om när hans ohyfsade intervjuarkaraktär Jimmy Glick frågade Mel Brooks ”Vad är ditt problem med nazisterna, varpå Brooks svarade ”Åh, jag vet inte. Jag tycker de är oförskämda”.

Naturligt lycklig

Överlag framstår Short som en ovanligt prestigelös och ödmjuk stjärna. Han har lätt för att berömma sina vänner och kollegor, men ägnar sig samtidigt gärna åt att nedvärdera sig själv med glimten i ögat för ett skratt eller två. Eller kanske bara för att det är just så han känner. Fast oavsett vilket finns det av allt att döma mycket glädje i Shorts liv. Han är tacksam och uppskattar allt han åstadkommit och fått vara med om. Han beskriver sig vid något tillfälle som en naturligt lycklig person”, som kan komma tillbaka till att vara just det efter en svår förlust.

Tidiga tragedier

Vilket hastigt och lustigt tar oss till komikerna mörkare ögonblick. För det ter sig väldigt tydligt att han genomlidit svåra perioder i sitt liv. Både hans storebror, far och mor gick bort innan han fyllt tjugo medan första stora kärleken Gilda Radner dog i livmodercancer bara en dryg månad innan sin fyrtiotredje födelsedag. Det senaste slaget kom 2010 när livskamraten sedan 36 år tillbaka, Nancy gick bort i samma sjukdom. Men som han formulerar det på något ställe ”Min naturliga reaktion oavsett vilka svårigheter jag går igenom eller har gått igenom är att vara lycklig.”

Glädjespridare i tryckt form

Något som är lättare sagt än gjort, och därför en förmåga att avundas, måste jag säga. I Shorts fall inspirerade det honom att skriva denna lika roliga som öppenhjärtliga bok. Något i alla fall jag är ordentligt tacksam över. I Must Say är nämligen om något en glädjespridare i tryckt form för alla med minsta intresse för humoristisk showbussinesshistoria från de senaste decennierna. Ja, också hjälper det förstås att Short överlag framstår rom en ovanligt sympatisk figur.

Skriven 2017-12-31

Skriv ut sidan