U.D.O, KB, Malmö den 5 oktober 2011

Förband: SISTER SIN
Allsång på Skansen, eh, jag menar på KB

Sister Sin från Göteborg fick värma upp publiken och det var nog ingen tvekan om att de lyckades med det. Trots mikrofonstrul i första låten kunde sångerskan Liv Jagrell leverera en rejäl dos av hederlig rock´n´roll i av klassiskt snitt. Även om jag inte hört bandet tidigare fastnade låtarna med en gång och under trettiofem minuter ägde de scenen med sina starka melodier och allsångsrefränger. Liv har en rivig röst som passar den här genren som en handske. Och körsången är sådär lagom halvfalsk som den ska vara. Med knytnäven i luften och ett hey, hey, hey var detta kul som bara den. Och vad var mer passande än att avsluta med en cover på Motorheads låt ”Rock´n´roll”.

Klockan 21.00 klev den lille arga tysken in på scen. Men så arg tyckte jag inte han egentligen såg ut, möjligtvis lite bister. Från senaste plattan öppnade de med REV-RAPTOR och det tajta bandet körde på för fullt med en gång. En gäng glada musiker som verkade trivas på scen. Vidare med Dominator och Thunderball. Har visserligen kollat Udo ett flertal gånger men det har varit på festivaler. Här kom man riktigt nära och kände både basen som slog mot bröstet och nästintill kunde känna svettdoften från musikerna. Men jag tyckte att Udo såg väldigt avkopplad ut. Med den kroppshyddan är jag förvånad att han orkar prestera så mycket.

Musiken är sådär lagom snabb så man kan digga i takt utan att få nackspärr eller få kramp i foten. Och han gav verkligen publiken valuta för pengarna. Konserten varade i över två timmar. Kan knappt minnas att någon lirat så länge på KB. Den välsmorda tyska maskinen bara malde på och avverkade hit efter hit. Lite kul när gitarristen Igor tar sig ut bland publiken och lirar vidare. Och han såg väldigt glad ut konserten igenom vilket säkert smittade av sig på publiken som verkade trivas. Det var faktiskt ingen större trängsel och långt ifrån fullt men det gjorde inget. Lite luft är alltid bra att ha.

Princess of the dawn och Vendetta var ytterligare klassiker som framfördes. Allsångsrefrängerna är ju perfekt för att band och publik ska kunna sjunga tillsammans på ett enkelt sätt. Sen blev det naturligtvis lite gitarrsolon som även publiken med lätthet kunde sjunga till. Ja, sen blev det ytterligare gitarrsolon som kanske inte var sådär fantastiska men va fan, måste allt vara superinvecklat? Ett trumsolo är obligatoriskt och det fick vi med. Och sista extranumret var självklart låten alla väntat på: Balls to the wall som var låt nr 22 i den digra spellistan.

En sammanfattning kanske……..Sister Sin rockade på som bara den och var riktigt underhållande. Dessutom var Liv betydligt snyggare att kolla in än farbror Udo. Till sin fördel var Udo & Co. förbannat tajta och underhållande. Ska jag klaga på något är det att låtarna är stöpta i ungefär samma form så det kan bli lite enahanda efter två timmar. Men live är det ändå helt ok.

En riktigt trevlig kväll såhär när höstmörkret o kylan börjar komma.

Fotograf: Annicka Nilsson © Festivalphoto

Zoran Cullibrick
skriven 2011-10-06
bild 11317

Skriv ut sidan