Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Marcus Nispel
I rollerna: Jared Padaleciki, Daneille Panabaker, Amanda Righetti
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2009-02-13
Snart 30 år efter att Jason Voorhees dök upp (he, he) på filmduken i den första av den nu 12 filmer långa raden ”Fredagen den 13:e”-skapelser är det dags för en remake av den första filmen. Idétorka? Och vem på det svenska filmbolaget stod för snilleblixten att döpa verket till ”Friday the 13th”?
Jag ska dock inte påstå att jag är någon ”Fredagen den 13:e”-expert, men jag har nog sett sju-åtta av de tolv filmerna. Min älskling och jag tänkte förresten köra ett ”Fredagen den 13:e”-maraton framför TV:n för något år sedan, men en bit in på tredje delen blev vi distraherade på något sätt och sedan dess har vi inte kommit längre. Så pass fascinerad är jag med andra ord av Jason och hans värld. Icke desto mindre, har jag varit en duktig recensent och förberett mig genom att se DVD:n ” HIS NAME WAS JASON: 30 Years of Friday the 13th” (Anchor Bay).
Upplägget är det vanliga: 90 % pladder och ryggdunkande och 10 % intresseväckande material. Allt under ciceron Tom Savinis ledning. Och det är här det börjar lite intressant. Savini är make up-geniet som bland annat stod för effekterna i den första ”Fredagen den 13:e”-filmen. Och det är just i dessa sammanhang filmerna skrivit historia, nämligen genom att föra in splattervåldet i mainstreambiograferna. ”Fredagen den 13:e” är inget annat än en taskig ”Alla helgons blodiga natt”-ripoff, men utan alla mer eller mindre fantasifulla, grafiska avrättningar av mer eller mindre kåta tonåringar hade vi nog inte sett verk som ”Saw” eller ”Hostel”. Om detta är bra eller dåligt kan givetvis diskuteras.
Ok, så var det dags att gå över till det dagsaktuella verket. För regin står Tysklandsfödde Marcus Nispel, som redan har en remake på sitt samvete, nämligen ”Motorsågsmassakern” (2003), och manuset har knåpats ihop Damian Shannon och Mark Swift, Jason-veteraner, då de även skrev ”Jason vs. Freddy” (också 2003).
Filmen inleds med att grupp ungdomar i nutid tänker campa i Crystal Lake-området och samtidigt stjäla marijuana från Jasons odlingar. Nej, jag skojar inte, bara lite. Då går det såklart som det går. Och här blir jag något konfunderad. Avrättningarna är filmade med handkamera, klippen är röriga, det är svårt att se vad som händer. Ett klart stilbrott jämfört med den tidigare produktionen.
Men så börjar den ”riktiga” filmen och allt återgår strax till det vanliga. Brodern till en av ungdomarna från inledningen är i Crystal Lake-trakter för att försöka finna sin försvunna syster. Det är även en rikemansgrabb med följe. Deras vägar korsas och snart är Jason också med i leken (varför han ger sig på denna grupp är väl inte riktigt glasklart).
Det finns tendenser under några minuter, när gänget har kommit till den otrevlige rikemansslyngelns semesterhus, som verkar lovande med lite djupare karaktärsbyggnad men snart rinner dessa ambitioner, om det nu var ambitioner, ut i sanden och vi har den vanliga plocka dem en efter en-storyn igång igen. Föga märkvärdigt och föga upphetsande.
Vad minns jag mer av filmen?
En tjusig avrättning (tjejen under badbryggan), många rätt tråkiga.
Jason har gått i träning i bågskytte hos självaste Rambo.
Några snygga tuttar.
En snygg bild där Jason står på ett hustak.
Mannen i hockeymaskens irriterande förmåga att förflytta sig flera kilometer på några sekunder. Ena sekunden avrättar han någon ena sidan sjön, i nästa någon helt annanstans.
Det var säkert helt rätt att producera denna film, varumärker lever, Jasonkonventen fortsätter frodas, men är man inget inbitet fan, finns det ingen anledning att slänga pengar i Crystal Lake.
Skriven 2009-02-13
