PROFESSOR MARSTON AND THE WONDER WOMEN

Regi: Angela Robinson
I rollerna: Luke Evans, Rebecca Hall, Bella Heahtcote, JJ Field, Oliver Platt

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-12-08

Det här är den ”sanna berättelsen om kvinnorna bakom mannen bakom Wonder Woman”. Så heter det i alla fall i reklamen, och det får sägas vara en varudeklaration så god som någon. Fast med detta sagt är historien inte så rak och standardiserat fokuserad på den manliga huvudpersonen som man skulle kunna tro av denna tagline. Isället är det här en skapelse om en gränsöverskridande kärlekssaga och ett ovanligt yrkesförhållande som i slutänden medverkade till att världens utan konkurrens mest populära superhjältinna såg dagens ljus.

Det är sent tjugotal. Professor William Marston och hans fru Elizabeth är nytänkande forskare i psykologi på ett college. De är även jämlikar och delar på allt både privat och på jobbet. Så småningom ska de också komma att dela på sin assistent på det personliga planet. Hennes namn är Bella, en nyfiken, intelligent studentska, som efter fullt förståelig tvekan blir en naturlig del av det Marstonska hushållet.

Att en fördomsfull omgivning inte accepterar sådana ”perversioner” var dock givet. Således blev det både kicken från forskarjobbet för Marstonparet, och någon gång på fyrtiotalet allmän utfrysning från det idylliska villamområdet trion bodde i då. Allt var dock inte eländigt. Vid det laget hade William redan skapat och gjort succé med Wonder Woman. Inspirationen hade han hämtat från kvinnorna han levde med och forskningen, som inkluderade något han döpt till dominansteorin.

Det ska villigt erkännas att Professor Marston and the Wonder Women är en film som gapar över mycket. Det är trots all en historia om okonventionell kärlek, nya rön inom psykologiforskningen, feminismen i modern form, hämmande censurtendenser och, såklart tillblivelsen av Wonder Woman. Allt på en och samma gång.
Alltihopa är sedan förpackat i välspelad, läckert tidstrogen och välavvägt engagerande form av gott beprövat Hollywoodsnitt när det är som bäst. Så på något sätt fungerar helheten oftast ändå. För i slutänden sys säcken ihop både med finess, ackuratess och smakfull känsla.

Skriven 2017-12-04

Skriv ut sidan