Roland Klinteberg firar 50 år som filmrecensent

Roland Klinteberg firar 50 år som filmrecensent för Skånska Dagbladet denna månad. Ta del av hans minnen här:

Hur ofta har man inte hört frågan ställas vad man gjorde när en viss minnesvärd händelse inträffade? Två saker hände mig 1967 som arkiverats i minnenas arkiv. Den tredje september skrev jag min första filmrecension i denna tidning. Samma år reste jag till USA för första gången för att skriva om film och tv i Hollywood och countrymusik i Nashville. Jag tänker inte skriva en ”tegelsten” här om att det var bättre förr, men jag hade nog lättare att komma i kontakt med dåtidens stjärnor än vad jag har i dag.

På 60-talet fanns fortfarande många biografer i Malmö, bland andra Rio (senare Downtown och nu flyttad runt hörnet med namnet Filmstaden) som körde upp Easy Come, Easy Go med Elvis Presley och som resulterade i min första recension. Jag kommer inte ihåg om man gått över till fredagspremiärer, tidigare handlade det om måndagar.

Jag hade turen att träffa en hel del aktiva svenskar i Hollywood och Nashville som underlättade kontakterna. Gunnar Hellström och Alf Kjellin var bägge aktiva regissörer och ibland även skådespelare. Båda jobbade flitigt med Bröderna Cartwright (Bonanza) och Gunsmoke och genom dem träffade jag också Peter Falk från Columbo och Telly Savalas från Kojak, serier som ju också gick i svensk tv. Jag skrev en Hollywoodkrönika här i Skånska Dagbladet under flera år och även en från Nashville. Alf Robertson bodde där då med sin flickvän och höll på att spela in en LP både på svenska och engelska. Då hade inte Dolly Parton blivit superstjärna ännu, så man kunde prata med henne närhelst hon var i närheten.

Jag fuskade också lite inom sporten där jag i princip bara hade intresse av boxning. Sonny Liston bodde i Las Vegas och jag besökte honom där efter det att Ali kört över honom andra gången. ”Big Sonny” och hans hustru Geraldine hade adopterat en liten svensk grabb, Daniel, så jag hade inga problem att få komma in i huset. Ali mötte jag en gång i Malmö Folkets Park då han fick en stor bok med massor av bilder av Malmö som jag tror han gillade.

Ibland hade man extra bonus på fältet. Jag var ibland ute i popsvängen på den tiden, som när Simon & Garfunkel var i Köpenhamn. Det var naturligtvis stim och stoj bland publiken, men vem står bredvid mig om inte Mel Ferrer med en mycket ung dam som fått ersätta Audrey Hepburn som nu var ex. Efter showen blev det en lång pratstund.

Andy Williams är också ett minne för livet när han var i Köpenhamn. Sedermera skulle jag se honom ofta när han tejpade sin show på NBC.

När vi skriver 1970 var jag uppe i Hässleholm och krigade men the show must go on så jag skrev under något år film i Skånskans kusin Norra Skåne. Dock under pseudonym eftersom man inte tyckte namnet skulle lysa i två tidningar. Allt klaffade ju fint eftersom jag kunde se filmerna där och skicka en recension till Skånskan också.

Var det lugn och ro alltid ute på världskartan på den tiden, undrar ni kanske. Mitt enda minne av terrorism är att jag skulle flyga från New Yorks inrikesflygplats La Guardia veckan efter en bomb hade detonerat där men solen har ju också sina fläckar.

Hur är då läget idag? Boxning har jag tappat intresset för efter Tyson och countryn i dag har inte mycket gemensamt med den genuina formen som hade sina rötter i folkmusiken och skapade hjältar som Cash, Jennings, Snow och Loretta Lynn. På filmfronten är det däremot fortfarande full fart och just nu pågår de filmdagar som startade 1973 (44:e gången i år alltså) och ni kan kanske gissa vem som varit med till hundra procent?

skriven 2017-11-30

Skriv ut sidan

Våra vänner