A Day in the Life

And though the news was rather sad / Well I just had to laugh
I saw the photograph / He blew his mind out in a car
He didn’t notice that the lights had changed / A crowd of people stood and stared
They’d seen his face before / But nobody was really sure if he was from the House of Lords
I saw a film today, oh, boy / The English Army had just won the war
A crowd of people turned away / But I just had to look
Having read the book / I’d love to turn you on
(…)
I read the news today, oh boy / 4,000 holes in Blackburn, Lancashire
And though the holes were rather small / They had to count them all
Now they know how many holes it takes to fill the Albert Hall / I’d love to turn you on

Livets soundtrack

Det är första och tredje versen från Beatleslåten A Day in the Life och jag har svårt att tänka mig att det finns någon musikintresserad som inte är bekant med den. Det sägs att sången är ett av de kryptiska budskap som beskriver den dag då Paul McCartney dog i en trafikolycka. Som tur är, har detta aldrig hänt.

Varje musikintresserad människa har ett soundtrack som ackompanjerar hela hennes liv, sägs det. I mitt inre hörde jag Day in the Life när jag på ett övergångsställe blev påkörd av en grå Toyota och låg på den asfalt som turligen inte tog mitt liv.

Att Day in the Life bär på ett tema som beskriver en påkörning liknande den som jag blev utsatt för, är en av anledningarna att den trädde fram från mitt undermedvetna. En annan är att jag skrev och regisserade en film med titeln A Day in the Life. Det musikaliska huvudtemat i den var Beatleskompositionen A Day in the Life. Jag fick höra denna ganska så många gånger, både när jag jobbade med filmen och även senare när jag satt i auditoriet på olika festivaler där denna visades. Filmens handling är följande:

Kapning och terrorhot

Det är bitande vinter. Familjen Sandstorm, bestående av pappa, mamma och en dotter, stiger av ett flygplan på Kastrups flygplats efter en solig semester. Två tredjedelar av passagerarna skall dock fortsätta mot Stockholm Arlanda, flygets slutdestination. Familjen sätter sig i sin bekväma bil och kör mot sin bostad. Då avbryts bilradions stämningsfulla jul med den alarmerande nyheten, att det flyg de ankom med, blivit kapat av en terrororganisation, strax innan det återigen skulle lyfta, med krav om frisläppande av några politiska fångar från danska fängelser. I annat fall, hotade terroristerna, kommer planet att sprängas, med samtliga passagerare ombord. Hotelsens tidsfrist var 24 timmar.

Dödlig påkörning

Sandstorms hinner knappast tänka tanken om den tur de hade då de steg av planet, när en fullastad tankbil körde på dem bakifrån, och strax därefter uppslukades deras bil av ett eldhav.
Fadern blev svårt skadad, modern ligger i komaliknande tillstånd och dottern behöver en akut transplantation om hon skall ha en chans att överleva. Läkarna bedömer att hon kan klara cirka 24 timmar utan transplantationsorganet.
Det är upptakten till min film A Day in the Life.

Moderns kritiska hälsotillstånd tillät inte att hon skulle kunna vara organdonator och på så vis rädda livet på sin dotter, faderns hälsotillstånd tillät det med nöd och näppe, men eftersom han insisterade, och hotade med självmord, förbereddes han för operationen.

Olämplig donaor

Alla slags blod- och andra tester gjordes och då kom det fram att fadern inte var en lämplig donator. Skälet var, att han inte var dotterns biologiska far, något som han inte hade ens en blekaste aning om.
Hur hittar han dotterns biologiska far inom 24 timmar, när hans hustru inte är kommunicerbar?

Gamla fotoalbum skulle möjligen kunna vara till hjälp…Fotografier slår nämligen vakt om ett labyrintiskt sammanhang, de kan avslöja oanade kopplingar mellan personer och händelser, de kan stå för kontinuitet…

Omsorgsfulla människor

Just nu sitter jag uppenbarligen vid en av minadatorer och svarar på mejl med frågor hur jag har det, hur gick det, hur mår jag, vad sa doktorn, när blir jag fullt återställd, när kan jag komma käka en bit mat et cetera. Inte klokt vad många fantastiska, omsorgsfulla människor finns det. Som jag känner, men även för mig obekanta. Jag svarar naturligtvis samtliga, men förutom smärtan i en hand, en fot, ett knä och axlar just nu, har jag ytterligare en ”åkomma” sedan gammalt, jag vägrar att svara med samma formulering till var och en. Har människor gett sig tid att utforma sina frågor då måste jag ta mig tid att svara individuellt på var och en.

Så uppkom tanken på denna korta sammanfattning av vad som hände mig de senaste dagarna. (I detta sammanhang tänker jag på två stora svenska författare: Hjalmar Söderberg, som kunde använda sig av de formuleringar som han var nöjd med otaliga gånger i allt ifrån sina brev till romaner, pjäser och litterär kritik, och så tänker jag på det intellektuella yrvädret, född på samma januaridatum som jag fast 98 år tidigare, August Strindberg, som berikade sin omvärld med en nästan oändlig kaskad av nya välformulerade infall.)

Öppet SMS

Jag sms-ade till Gunnel H., kvinnan som på ett oförlåtligt vis körde på mig på ett övergångsställe: ”Hej Gunnel, Jag förstår att du har mycket att stå i nu bara 7 veckor innan jul, och därför hinner du inte fråga mig hur jag har det, och om du kan bistå mig med något, kanske en giftig Oleander eller en annan blomma värd att minnas, och så en cykelhjälm som du förstörde, och en sko – jag har sms-at dig en påminnelse på hela listan, sedan några dagar tillbaka, utan att du reagerade med bu eller bä.

Jaga på övergångsstället

Att ta sig till läkaren och röntgen tog sin tid, och utan en bra cykelhjälm kan jag knappast cykla, du förstår kanske hur jag tänker, att du troligen inte är ensam om att med bil jaga och köra på folk på övergångsställen. Jag tar taxi i stället, och är ganska så säker på att du förmår ditt försäkringsbolag att betala dessa resor.

Jag provade min cykel här på gården eftersom jag ville försäkra mig om att den blev ställd i ordning, å gissa vad? En av pedalerna är kvaddad, så den måste bytas ut. Jag vet att du har två bilar och därför inte tänkte på att pedaler är ganska så väsentliga delar av en cykel. Jag vill gärna ha samma lätta modell som originalet, och inte något inhandlat i en Buttericksbutik för skämtartiklar.

Uppdatering från doktorn

Du brinner kanske i hemlighet att veta vad min doktor kom fram till? Han klämde och vred på mig och fotograferade min fortfarande blodiga fot, mitt svullna knä, min regnbågsfärgade alltjämt uppsvällda hand och konstaterade ’You’ll live, men jag ändå måste remittera dig till Ryhov för att röntgas’.

Skador och nedstämdhet

Gunnel, du behöver inte oroas, inget blev brutet, och läkaren menar att inom en vecka, tio dagar kommer alla svullnader och kanske även all smärta försvinna.
Det tråkiga är att jag fortfarande inte kan och inte ens bör göra mina dagliga knäböjningar, armhävningar och armövningar. Detta och faktumet att jag sedan du körde på mig dessvärre bara orkar jobba på halvtid, gör mig lite nedstämd. Men snart är jag på fötterna igen. Sedan får vi se hur lång tid det tar att ordna allt det juridiska.

Ha det så bra och ta god hand om dina vovvar. De behöver all mänsklig omsorg de kan få i en villa.

Högaktningsfullt Vladimir Oravsk

PS Jag kommer att offentliggöra dessa mina rader till dig så att du inte av misstag kommer på idén att förneka eller förvrida dem. DS”

Ja, så gick det under mina senaste dagar.
Now you know how many holes it takes to fill the Albert Hall / I’d love to turn you on.

Skriven 2017-11-09

Skriv ut sidan

Våra vänner