LUCKY

Regi: John Carroll Lynch
I rollerna: Harry Dean Stanton, Ron Livingston, David Lynch, Ed Begley Jr., Tom Skerrit

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-10-27

Det är lika bra att säga det på en gång; Harry Dean Stanton är naturligtvis såväl lysande och subtilt nyansrik som rörande i rollen som väderbiten nittioåring på till synes rätt odramatisk andlig resa mot frid och acceptans av sakernas tillstånd. Han är också den främsta anledningen att se den här filmen. Stanton, som tyvärr drog sin sista suck så sent som för en månad sedan är med i nästan varje bild, och uttrycker så mycket mer än vad den ofta knappa dialogen någonsin gör.

Lucky bor ensam i sitt gamla hus i en liten ökenhåla på dekis, och framlever sina dagar med närmast precisionsartad rutin. Först en morgoncigg, sedan lite kattatvätt och ett kort yogapass. Sedan kaffe på det lokala fiket med lite gaggande med folk och korsordslösande innan det bär av till närbutiken för att köpa nya rökverk och eventuellt en liter mjölk. Väl hemma blir det tävlingsprogram på tv, och som kvällsnöje en Bloody Mary på stambaren.

Ungefär så där gestaltar sig Luckys tillvaro allt som oftast, men så en dag faller han bara ihop på golvet. Fast farbror doktorn hittar inga fel på honom. Han skyller i slutänden bara på åldern, något som får Lucky att börja fundera på livets förgänglighet. Det har han säkert gjort tidigare också, men nu sätts det hela på sin spets. Lucky plågas av sitt åldrande, och vill helst inte tänka på sin egen hädanfärd. Särskilt som han inte tror ett dugg på någon fortsättning bortom detta livet.

Om det här varit en film från någon av våra vanligaste filmjättar hade Luckys funderingar förmodligen lett till någon slags jakt för att kunna kryssa av en gammal undanskuffad ”bucket list” eller ordna upp eländiga relationer till sina nära och kära. Men så är förstås inte fallet, och därför får man sig istället till livs en finstämd slice of lifeberättelse, snarare än en händelsedriven uppenbart underhållande historia med en tydligt utkarvad upplösning. I Lucky regerar en slags karg vardaglighet, som betonar de små nyanserna och det osentimentalt rörande med stor känsla.. Garnera sedan med ett gäng starka insatser i birollerna från bland andra självaste David Lynch, Tom Skerrit och underskattade Ron Livingston, så får man en skapelse som i bästa fall kommer att rendera några nomineringar inför nästa års Oscargala.

skriven 2017-10-17

Skriv ut sidan

Våra vänner