RICKY GERVAIS, Royal Arena, Köpenhamn den 29 september 2017

Photo Morten Rygaard

Ricky Gervais är ute på stand up-turné igen. Det är sju år sedan sist, men så kan det gå när så mycket annat pockar på uppmärksamheten. På senare år har bland annat tv-serien Derek, dokusåpan Life´s Too Short, värdskapet i Golden Globegalan och David Brents återkomst i filmen Life´s on the Road upptagit hans tid. Men nu är det alltså dags att gå i närkontakt med fansen igen, och han verkar sugen på att ta sig an uppgiften. I alla fall att döma av fredagens uppträdande på en utsåld Royal Arena.

Humanity är titeln på showen, som i dess bredaste mening avhandlar mänskligheten, dess ursprung och förfall. Fast Gervais deklarerar förstås inledningsvis helt kallt att han inte vet varför han valde att kalla showen för just detta.

– Jag gillar ju hundar bättre, tillägger han blixtsnabbt innan resonemanget för en stund helt fokuseras på människans bäste vänner, och varför vi kommer så bra överens med dem.
Avel fick de fyrbenta djuren att anpassa sig efter våra behov. Det var inte alltid så lyckat konstaterar Gervais, och drar till med rasen Rhodesian Ridgeback , som avlades fram för att jaga lejon.

Absurd framställning

Här framhäver komikern som så många andra andra det absurda. I de här fallet tydliggörs det hela genom att han bokstavligt talat ger röst åt både husse och den räddhågsne lejonjägaren. Att dialogen är lustigt träffsäker behöver väl knappast tilläggas. Gervais är duktig på att framhäva den här typen av konstiga förhållanden på ett lustigt sätt.

I ständigt blåsväder

Samtidigt är han framförallt känd för att ständigt hamna i blåsväder med sitt skämtande. För egen del förstår jag mycket väl vari kontroverserna ligger, men jag blir sällan uppförd. Möjligen kan jag komma på mig själv med att sitta och gapa över innebörden av vad han precis yttrade, men mycket mer än så är det inte.

Lättkränkt folk

Fast så fort det handlar om något som ligger nära en själv får folk mer eller mindre tunnelseende, menar Gervais. De blir antingen kränkta, egotrippade, reagerar känslomässigt eller vägrar sätta saker i proportion. Allt detta tog han upp, och gav fyndigt elaka exempel på. Det är till exempel ingen hemlighet Gervais inte vill ha barn för att 1. Världen är redan överbefolkad, 2. De är otacksamma och 3. Varje barn i västvärlden kostar i snitt 1,8 miljoner i svenska pengar att föda upp. Bättre då i så fall att adoptera från ett fattigt land, skrockade han. Då lär ungen i alla fall vara tacksam.

Kontroversiellt nötallegiskämt

Tunnelseendet exemplifieras i en lång monolog om nötallergiker. Historien börjar i första klass på British Airways där den nötälskande Gervais inte kan äta sina favoritsnacks för att en nötallergisk kvinna kan bli sjuk av blotta närvaron av godsakerna ifråga, fortsätter med en fantasi om att smuggla med egna nötter nästa gång för att slippa bry sig ens när en annan nötallergier “ser ut som en groda” när det kippas efter andan efter att ha fått i sig partiklarna efter de medhavda nötterna.

Denna historia berättade komikern sedemera i Jimmy Fallons talkshow, varpå en kvinna gick bananas på Twitter och förklarade att nötallergi minsann är det värsta man kan skoja om eftersom hennes dotter är allergiker. Gervais svarade, varpå dialogen fortsatte ett tag, och hans slutledning av denna blev då att med den logiken var det betydligt mer okay att skoja om våldtäkt och annat elände än om just nötallergi.

Arg “Texassnubbe”

Fast det beror förstås vem man frågar. Gervais har inga problem med att skämta om allting så länge det hela är baserat på fakta och inte gör billiga poänger på offrena för vad de nu än må vara, inklusive mord, övergrepp och religiös fanatism. Allt handlar om sammanhanget, menar han. Att folk sedan reagerar känslomässigt på lustifikationer, som berör dessa ämnen kunde han inte bry sig mindre om.

Det är därför Gerviais blir road snarare än oroad när en bokstavstroende kristen “Texasguy” – förstås – drar igång ett Twitterkrig efter en tweet där han gratulerar jorden till att fylla 4,5 miljoner år idag. Hur dialogen slutar? Med att Texassnubben får ett utbrott och skriver ett svordomsosande inlägg om helvetet och en uppmaning till denne “faggot” att han ska “go fuck yourself”.

– Det han sade är totalt ologiskt, flinar Gervais innan han ger sig in i ett lång resonemang om djävulen som sätter på honom i helvetet medan Texassnubben tittar på.

Bara putslustigt

Roligt? Ja, absolut. De flesta skämten och poängerna träffade inte helt oväntat sina mål där i Royal Arena. Sedan skrattade jag väl inte direkt ihjäl mig åt transskämtandet med Caitlyn Jenner i centrum. Kontroversiellt, tycker somliga, men själv upplevde jag mest det hela som putslustigt. På sin höjd. Likaså upplevde jag att resonemanget om vår likhet med chimpanser inte var så skrattframkallande som man skulle kunna tro.

Detta får dock enbart ses som gnäll i marginalen. För på det hela taget var det här en ruskigt rolig, smart, vass och skönt provokativ show. Jag uppskattar verkligen att Gervais vågar sätta fingret på folks enkelspårighet, överkänslighet, lättkränkthet, självrättfärdighet ignorans och kort sagt renodlade stupiditet.

Sedan skulle en del säkert säga att mannen sparkar på de som redan ligger, men det håller jag inte med om. Då är det lättare att skriva under på att han inte har tolerans för idioter oavsett plats på samhällsstegen, men det är i så fall bara ett sundhetstecken.

Personliga episoder

Avslutningsvis kan det också vara värt att påpeka att det här förmodligen är Gervais mest personliga show hittills. Inte minst bjuds man på idel episoder från hans färgstarka familjeliv hemma i barndomsstaden Reading. Bland annat den om farbror Reginald och dennes in i döden onämnbara toupé, brorsan Bobs hejdlösa skojfriskhet och mammans muntra begravningsceremoni avverkades, och alla dessa historier utgjorde alla en slags varmhjärtad motvikt till de det mer allmänt hållna och kompromisslösa materialet.

Slutligen var väl avhandlande av åldrandet kvällens minst kontroversiella inslag. Här gjorde Gervais mest en stor grej om flytande testiklar i badet och en krympande penis. Lättköpt, kanske. Men i egenskap av gossgubbigt fnissig bisak till de tyngre ämnena dög denna monolog gott och väl.

skriven 2017-09-30

Skriv ut sidan

Våra vänner