DET (It)

Regi: Andrés Muschietti
I rollerna: Bill Skarsgård, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Javier Botet

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-09-13

Efter ”The Wolfman” som Lon Chaney alltid kallade ”my baby” kunde han leva gott på skräckgenren hela sitt liv. Detsamma gällde Boris Karloff och Bela Lugosi som för alltid refererade sina namn till Frankenstein och Dracula. I modern tid återupprepade Robert Englund bravaden som Freddy Krueger i ”Elm Street” sviten och även om ingen skådespelare direkt gjort något större väsen av sej efter ”Fredagen den 13:e” är Jason ett begrepp för skräckälskare ute i stora världen.

Jag är övertygad om att Bill Skarsgård såg möjligheterna i den groteske clownen Pennywise när han läste manuset till denna nyinspelning av Stephen Kings ”tegelstensroman” från 1986, som blev en tv-miniserie på 4 avsnitt. Jag har varken sett serien eller läst boken men det spelar mindre roll eftersom den här versionen lyfter säkert över bägge alternativen.

Vi befinner oss alltså i en liten amerikansk småstad Derry där barn med 27 års mellanrum försvinner och aldrig hittas igen. Det börjar just med att en liten pojke på en regnig gata hör en röst från en avloppsbrunn där en mysig clown tittar upp och börjar prata med honom. Clownen (Bill Skarsgård) visar sej ha mer gemensamt med hin-onde än en glad cirkusclown och Derry börjar åter åderlåtas på barn. Nu är det inte bara Skarsgård som lyfter filmen utan också de 7 barnen har den perfekta kemin och bygger alla upp en karaktär som man tar till sej och känner för. Så gör uppenbart också regissören Andres Muschietti som backar upp barnaskaran inte bara mot clownen utan också mot vuxenvärlden som visar sej från sin sämsta sida. Här finns överbeskyddande mödrar som odlar fördomar och fäder med klart incestiösa drag som ger clownen draghjälp att förmörka barnens tillvaro.

För Bill Skarsgård kan det här bli ”the break” men givetvis också en viss risk att hamna i ett fack. Eftersom historien är gjord i två delar där barnen i tvåan dyker upp som vuxna och åter tar upp kampen mot clownen har vi skräckfantaster något att se fram emot. När jag nu vet att ”tegelstenen” var på långt över 100 sidor har jag dessutom lättare att köpa filmens längd på över 2 timmar.

skriven 2017-09-11

Skriv ut sidan

Våra vänner