DET (It)

Regi: Andrés Muschietti
I rollerna: Bill Skarsgård, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Javier Botet

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-09-13

Jag beklagar att denna recension är några dagar sen. Direkt efter pressvisningen av DET reste jag ner till Malmö Filmdagar – och nu när jag är hemma igen, har jag blivit förkyld. Jag sitter här med rinnande nästa, men jag tar tjuren vid hornen.

DET har blivit en massiv succé på bio i USA – åtminstone jämfört med övriga premiärer denna floppsommar för amerikanska blockbusters. Jag köpte Stephen Kings bok ”Det” när den kom, men jag lyckades aldrig ta mig igenom den – tusen sidor är i mastigaste laget. Dock såg jag förstås miniserien gjord för TV 1990, den släpptes på video i Sverige. Tommy Lee Wallace stod för regin och jag minns att jag tyckte att den var rätt bra – innan upplösningens kackiga effekter och allmänna fånighet sabbade det hela. Dessutom gjorde Tim Currys tolkning av den onda monsterclownen Pennywise inget större intryck på mig – denne figur verkar annars vara väldigt populär.

Denna nya filmatisering av Kings roman är regisserad av Andy Muschietti, som gjorde MAMA – fast då hette han Andrés i förnamn. Och det är inte hela boken vi får. Även om det inte står i förtexterna eller på filmaffischen, så är detta bara del ett.

Bokens och TV-seriens barndomsskildring utspelas på 1950-talet. I Muschiettis version har handlingen flyttats fram till 1980-talet – vilket förstås underlättar inspelningen av del två, som utspelar sig i nutid. En annan orsak till att barndomsskildringen nu utspelas i slutet av 80-talet (ett par år efter att Kings bok kom 1986) kan vara Netflix’ stora framgångar med TV-serien STRANGER THINGS, vilken också handlar om unga tonåringar på 80-talet. Fast det är klart, långfilmen påbörjades förstås inte efter att STRANGER THINGS visats.

Bill Skarsgård gör Pennywise, the Dancing Clown, en illasinnad varelse som vart 27:e år dyker upp i en en liten stad, där han häckar i kloakerna och lockar till sig små barn. När lille Georgie försvinner vägrar hans storebror Bill att tro att gossen är död. Tillsammans med en handfull kompisar, samtliga tillhörande skolans mobboffer, beger de sig ner i kloakerna för att leta upp den onda clownens tillhåll. De här ungarna har det gemensamt att de kan se clownen; Pennywise dyker upp lite varstans och skräms.

När jag såg 2017 års DET slog det mig hur likt TERROR PÅ ELM STREET detta är. Pennywise är en variant på Freddy Krueger. Det är barn som drabbas, deras mardrömmar blir verklighet, Pennywise kommer i olika skepnader, och han kan bara bekämpas om man inte längre är rädd för honom.

Jag tycker att DET är en helt okej film. Det filmen vinner på är barndomsskildringen, som andas rätt mycket STAND BY ME. Stephen King har alltid varit en fantastisk skildrare av amerikansk medelklass – och av barn. Barnen i Kings historier beter sig- och pratar som barn faktiskt gör. Dessutom är den här filmen försedd med riktigt bra barnskådespelare.

Däremot tycker jag inte att DET är speciellt otäck eller skrämmande. Jag tycker att Pennywise ser rätt fånig ut, och som ofta är fallet blir det svårt att skapa spänning när nästan vad som helst kan hända; när mardrömmar blir verklighet, när verklighet blir mardrömmar, när det inte finns några helt klara regler. Ibland dör offren, ibland kommer de undan, ibland är det märkligt lätt att fly, det hela känns lite slumpmässigt. Filmerna om Freddy Krueger led av detta, där haltade logiken betänkligt. Varför bygger Pennywise något slags gigantisk mobil av svävande barn? Vad ska han med den till?

Fast det är egentligen inte Pennywise som står för den riktiga ondskan i filmen. De vuxna och vuxenvärlden är betydligt otäckare. Flera av barnen har elaka, märkliga föräldrar – och de föräldrar som inte är elaka, är fullkomligt oförstående för barnen och deras tillvaro.

Två timmar och femton minuter varar det här, och självklart är det alldeles för långt – men det är trots detta en underhållande film, som vinner på sitt filmfoto, sin goda regi och sina mestadels gedigna skådespelarinsatser. När DET: KAPITEL TVÅ kommer vet jag inte, men i den filmen kommer alltså rollfigurerna att vara vuxna.

skriven 2017-09-16

Skriv ut sidan

Våra vänner