BILL MAHER, Terry Fator Theatre, Mirage, Las Vegas den 14 juli 2017

En gång i tiden kring skarven mellan sjuttio- och åttiotalet inledde han sin karriär som stand-up comedian, men i dessa dagar är han mest känd för sin politiska pratshower Real Time With Bill Maher på HBO och Politically Incorrectt på Comedy Central. Den påläste kommer är måhända också bekant med Religulous, hans dokumentärfilm som gör processen kort med religioner av alla de slag.

Ja, också är han hardcore demokrat och hyser antipatier mot republikanernas tokhöger i teapartyrörelsen i allmänhet och Donald Trump i synnerhet. Alltså kom det knappast som någon överraskning att USA: s fyrtiofemte president dominerade och stod i tydligt fokus i denna enmanshow på Mirage i Las Vegas.

Trump(en) supporter

Ändå var det en herre i publiken som högljutt vädrade sitt missnöje över detta givna ämnesval knapps halvvägs in i tillställningen.. Mannen undrade om Maher inte hade något annat än Trump att prata om, och uppmanade honom att lägga av. Då blev Maher mäkta irriterad, och gav sin ohyfsade kritiker en skrapa som gick ut på att ingen minsann skulle säga till honom vad han skulle prata om på i sin egen show. Komikern erbjöd dock biljettpengarna tillbaka innan ordningen återställdes och monologen fortsatte.

För de frälsta

Vad sade då Maher som gjorde den gapige mannens så gramse? Well, man kan väl säga som så att han häcklade och predikade enbart för fansen, för de redan frälsta, och budskapet – framför allt till den underförstått inte alltför upplysta milleniegenerationen – var glasklart: det här är inte normalt. Mycket allvar fanns i botten, men komikerns oneliners eller beska sågningar kom som på ett pärlband. Typ:

– Allt Trump gör skriker mikropitt. När man frågar Trumpfans varför de röstade på honom säger de att det är för att han är stark och macho, men han är bara en gnällig liten bitch.

Eller

– Jag säger hela tiden till mig själv att han inte kommer att spränga världen i småbitar. Han har ju hotell där.

Eller

– Melania kom hit på ett supermodel-Visa.

Eller

– Hans tal brukar bestå av tjugo minuter gnäll och tjugo minuter skryt.

“Inte normalt”

Det där var bara några exempel på Mahers hårda, och träffsäkra Trumptirader. Överhuvudtaget var det här bashing på hög nivå. Underhållande var bara det så kallade förnamnet. Dock var det inte sällan så att det var helheten i betraktelserna som lyste, snarare än de snabba flabbpoängerna, det var där hans fokus fanns. Och budskapet komikern hela tiden kom tillbaka till var “Det här är inte normalt”. Det är inte normalt att slänga ur sig att tre, fyra miljoner människor röstade illegalt. Inte heller är det normalt att ljuga om att “miljontals” människor bevistade installationsfesten. Eller att presidenten är “uttråkad”, ledaren för världens mäktigaste nation får aldrig vara uttråkad.

Uppgiven förundran

Sådär håller det på, och Maher säger sig vara förundrad över att folk inte reagerar mer på Trumps beteende. Det här borde aldrig behöva debatteras, säger han uppgivet. Det måste få ett slut, sade han och syftade på det märkliga elektorssystemet, som gav Trump segern trots att Hillary Clinton fick tre miljoner fler röster Vad krävs egentligen för att folket i hans kabinett ska vända sig mot honom, undrade han vidare?

Andra hatobjekt

Fast Maher har som sagt andra hatobjekt, och religioner av alla de slag står definitivt högt på listan, för det här är en man som sågar dem alla. Ingen diskriminering här inte. Katolska kyrkan avrättas inte utan anledning resolut med den föga smickarande termen “babyfuckers” och islam får sin välförtjänta släng av sleven såhär.

– Islamofobisk? Jag är inte emot islam, jag är emot att behandla kvinnor som andra klassens medborgare.

Så sant som det är sagt förstås Så varför är ett uttalande som detta så kontroversiellt? Säg det, men när det handlar om religion rent allmänt är toleransen för stenåldersvärderingar fortfarande skrämmande hög, och just därför behövs sådana som Maher. Någon som både kan sätta huvudet på spiken och förlöjliga på en och samma gång.

Imponerande starkt

Sedan må komikern vara demokrat, men när han vågade sig på att säga “Fuck kids” innan han ens förklarat varför gick säkert varje mjäkig, – som han uttryckte det strax därefter – “pussy whipped” förälder i taket där i Terry Fator Theatre.

Men ekonomipolitiken då? Vad hade han att säga om den? Eller i alla fall den tynande gruvindustrin som Trump vill skaka liv i igen? Vansinnigt, förstås

– Men var finns gruvarbetarna? Det finns bara femtiotusen i hela USA, men tio gånger så många fnask.

Ridå, skulle man kunna säga, och som helhet var det här också mycket riktigt lika vasst, rappt, genomtänkt och för all del också vulgärt, som förväntat. Riktigt starkt. Jag är faktiskt imponerad.

skriven 2017-09-11

Skriv ut sidan

Våra vänner