BECKER – KUNGEN AV TINGSRYD

Regi: Martin Larsson
I rollerna: Henrik Lilliér, Per Lorenzon, Shanti Roney, Sonja Richter, Lars Rahtke

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-09-01

Höstens första svenska biopremiär är en riktigt underhållande thrillerhistoria med en oftast komisk touch. Vem hade räknat med det? Inte många kan jag tänka mig. Men skåningen Martin Larsson, som först gjorde sig ett namn i egenskap av manusförfattare till tv-serierna Starke man och Stormen har med denna långfilmsdebut fått en att känna hopp inför den svenska bioframtiden igen.

Titeln säger det mesta. För Johan Becker är verkligen Kungen av Tingsryd. I alla fall den okrönte fifflande monarken i det småländska samhället. På pappret står han förvisso endast som ägare av landskapets dominerande affär för utemöbler, men vid sidan om har denne företagssamme herre fingrarna i idel lönsamma syltburkar, inklusive de som stavas smuggelcigarretter, utländska svartjobbare och vänskapskorruption med kommunledningen. Det enda han vägrar befatta sig med är knark och prostitution, för det här är trots allt en man med viss moralisk ryggrad.

När historien tar sin början går allt går sin gilla lönsamma gång, men förändringar ståndar. Nu hotar nämligen danska gangsters i form av ett syskonpar med psykopatdrag friden Beckers hela existens både på det affärsmässiga och privata planet. Att en uppgörelse är oundviklig i slutänden är givet. Frågan är bara när.

Historien i Kungen av Tingsryd är som synes knappast av den udda sorten, men det är inte meningen heller. På samma gång har den manusförfattande regissören skippat både socialrealistiska inslag och arty tendenser. Detta är som bekant inte sällan sådant som lite omotiverat pressas in i svenska genrefilmer för att ge en air av seriositet helt i onödan till anrättningen, men det har man struntat i här. Uppfriskande, tycker åtminstone jag som i Kungen av Tingsryd ser en oväntat lyckad gangsterhistoria på småhandlarnivå. Larsson har flyt i berättelsen, som präglas både av kvick dialog, subtil dumhumor, en del (över)våld och slemma skurkar som får Becker att likt Ernst-Hugo Järegård i Lars von Triers Riket utbrista Danskdjävlar i filmens klimax.

Jag tänkte inte alldeles osökt på tv-serien Lillyhammer när Kungen av Tingryd rullade på bioduken. Eller danska alster, typ I Kina käkar man hundar. Eller för den delen bröderna Cohens Fargo och Steven Soderberghs bioaktuella Logan Lucky. Vissa beröringspunkter finns där onekligen även om Larsson självklart satt sin egen personliga stämpel på den här typen av kriminella lantishistorier.

skriven 2017-08-29

Skriv ut sidan

Våra vänner