TIM McGRAW & FAITH HILL, T-Mobile Arena, Las Vegas den 13 juli 2017

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Faith Hill har inte släppte en skiva med nytt material – undantaget julskivan Joy to the World – på dussinet år. Under samma period har maken Tim McGraw gett ut hela sex album. Denna statistik säger en del om statusen på karriären för dessa båda countrysuperstars. Det är väl inte en alltför avancerad gissning att fru McGraw fått dra det stora lasset med de tre döttrarna på hemmafronten medan mannen i huset ägnat sig åt att vårda sitt eget artistskap och dra ihop den ansenliga brödfödan.

Delade gracer

Fast när sångaren nu än en gång gör gemensam (turné)sak med sin bättre hälft för första gången på ett halvdecennium är det inte tal om att annat än att parterna delar lika på strålkastarljuset. Jämlikheten var nämligen närmast total på T-Mobile Arena. Ett tiotal nummer var samt fem duetter stod på menyn, och en snygg cover på Aretha Franklins George Michaelsamarbete I Knew You Were Waiting fick inleda. För visst väntade publiken ända till paret åkte upp ur golvet och började ta ton. Samtidigt utgjorde denna öppning en påminnelse om att vi befann oss i countryns crossoverland där inte fullt så lantliga sound tillåts ta en tydlig om än inte alldeles dominerande plats i helheten.

Knockande öppning

Likaså får man väl säga att paret intialt gick på någon form av knock. McGraws catchy Felt Good on My Lips följdes av Hills poporienterade The Lucky One, McGraws allsångsvänliga partyanthem I Like It, I Love It, Hills The Way You Love Me innan vokalissan fick briljera i balladen Like We Never Knew At All.

Det här var onekligen en stark start som bådade gott inför fortsättningen. Redan på detta tidiga stadium påmindes man också om Hills otvivelaktigt självklara star quality. För denna kvinna har onekligen en uppenbar utstrålning som svårligen går att missa. Samtidigt tål det att påpekas att hon förmodligen har countryns största röst, och det blev aldrig tydligare än i de softa sakerna, typ Stronger och duetten It´s Your Love. Wow, kände jag mig föranledd att utbrista mer än en gång denna afton.

Magnetisk Hill

Vid sidan om sin fru tedde sig McGraw inte fullt så magnetisk. Det kändes helt enkelt som om han fick arbeta mer för att få samma uppskattning från publiken. Och rösten då? Well, jag tillhör faktiskt dom som som tycker mycket om den, där finns ett skönt känsligt twang i leveransen av lyriken. Likaså är det en pipa som är både personlig och omedelbart igenkänningsbar. Lite synd då att den långt ifrån alltid hördes så tydligt som man hade önskat under den första halvan av konserten, mixen i ljudbilden var på tok för låg, och när det blev dags för partnern att hjälpa till med sången var hans röst knappt hörbar.

Godset levererades

Fast bortsett från denna lilla missräkning får man väl säga att Nashvilles ”powercouple” nummer ett levererade det så kallade godset. Tempofyllt, hitspäckat, lyxigt och förväntat proffsigt är adjektiv som beskriver helheten väl. Lägg därtill att duon backades av ett maffig tiomannaband, som gjorde ett sedvanligt lyhört och gediget jobb för att backa stjärnorna på bästa sätt, så förstår säkert var och en att god valuta för biljettpengen gavs.

Avslutande kyss

Jag vill dock inte påstå att helheten knockade en fullständigt. Inte på samma sätt som Taylor Swift gjorde på sin senaste turné, för att nu ta ett jämförbart exempel. Fast avslutande I Need You kommer förstås att vara ett (konsert)minne de flesta inte glömmer i första taget. Detta fina avskalade nummer i vilket Hill och McGraw satt på varsin stol med ansiktena vända mot varandra och sjungande bekräftade sin kärlek kunde bara sluta på ett sätt. Så när den våta kyssen slutligen kom var det givet att det hade blivit dags för kvällens längsta och mest högljudda jubel. Publikfrieri? Kanske det, men det var också ett ögonblick som andandes både intiminitet och genuinitet. I väloljade shower som denna skadar det sällan eller aldrig om de nakna känslorna ges tillfälle att tränga igenom den putsade ytan, och komma till uttryck på ett uppenbart sätt. Detta om något visade Hill och McGraw med all önskvärd tydlighet precis innan ridåfall i T-Mobile Arena.

skriven 2017-08-30