FRIDA HYVÖNEN, Stora scenen, Stortorget den 18 augusti (Malmöfestivalen 2017)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Hon är hyllad och rosad som relativt få, och det faktum att hon nu tillfälligt övergått till svenska på senaste albumet, förra årets Kvinnor och barn har bara gjort henne till föremål för än mer beröm av den närmast ohämmade sorten. Det är nästan så man höra imaginära hallelujakörer i varenda omdöme av nämnda verk som finns där ute.

Eländigt och självutlämnande

Men så sjunger Hyvönen också om elände på allvar totalt självutlämnande i dessa svenkspråkiga sånger, och sådant brukar ju gå hem i vissa kretsar. Det handlar om förhållanden som gått helt åt helvete, mäns förtryck och övergrepp, indignation över kärlekens besvikelser och som krydda på moset något om livet i småstaden och tankar om vår nutid.

Personligen har jag aldrig fallit pladask för Hyvönen, men det beror väl i viss mån på att mitt lyssnande på henne har varit begränsat. Därför tvingas jag också erkänna att mina förutfattade meningar om henne delvis kom på skam denna sista festivaldag. För så nattsvart och svårmodig som förväntat tedde sångerskan sig nu inte. Hon stirrade i alla fall inte ner i avgrundens känslokaos fullt ut.

Vemod och melankoli

Däremot vilar det helt programenligt en hel del vemod och melankoli över hennes alster. Sådant som vardagligt dramatiska Sjön, vädjande Kommer du? och Drömmen om dig, om ett möte med en gammal kärlek, dröp av både det ena och andra där på Stortorgets scen.

Det gjorde Alla vet att det är vackert i Paris också, för övrigt. Här talar vi om en inte alls särskilt positiv rapport från den franska huvudstaden i chansonstil. Dessutom kunde även en aning träffsäker svartsynt humor skymta i denna berättelse. Bara en sådan sak.

Otrolig lättsamhet

Att Hyvönen bejakar det svåra, smärtan och svärtan i sin musik är dock som helhet ett obestridligt faktum. Samtidigt är hennes skapelser inte sällan vackra mitt i all avighet och tungsinthet. Fast med detta sagt, avslutningsvis kan det vara värt att påpeka att denna spelning ändå trots alla tunga beskrivande adjektiv tedde sig tämligen lättsam. Otroligt, kan tyckas, men icke desto mindre sant.

skriven 2017-08-18

print

Våra samarbetspartners