IIRIS VILJANEN, Gustavsscenen den 15 augusti (Malmöfestivalen 2017)

Iiris Viljanen är troligen en av Sveriges hetaste artister i dagens läge. Åtminstone om man frågar de med koll på artisterna inom den så kallade framkanten. Beröm öses över henne både för debutalbumet Mercedes och de tillhörande liveframträdandena.

Överdriven respons

Är trettioåringen då värd alla goda vitsord? Lite tveksam är jag allt. Om inte annat känns responsen överdrivet exalterad. Visst, hon har ett eget uttryck. Inte minst är greppet att blanda ett tidvis jazzigt sound – som i Kom ti byin – med pratsjungande alternativt soft rap både kul och intressant.

Samtidigt fick finlandssvenskan Viljanen är begåvad med en omgående att associera till utmärkta karaktärsskådespelerskan Stina Ekblad, vilket i sin tur gav en lite oväntad aura av klass till anrättningen.

En Elton Björkhybrid

Sedan är det lätt att uppskatta att ljudbilden präglas så stark av klaviaturer. Det vilade nästan en hybrid av Elton John modell indie och Björk minus de mest flummiga inslagen över giget på Gustavsscenen. Och visst lyste vemodiga Ska vi fira precis lika mycket live som på skiva. Vackert vemodigt och naket storslaget var detta nummer hur som helst.

Så visst, Viljanen har ordentligt med potential, men alldeles fantastisk som vissa vill hävda är hon inte, på något vis känns hon inte färdig som artist riktigt än. Å andra sidan har hon framtiden för sig, så jag väntar med spänning på fortsättningen.

Bildspel från tisdagens festival

Foto: Michael Lindström

skriven 2017-08-15

Skriv ut sidan

Våra vänner